Seasic WoB

Jag förstår inte varför jag inte går ut i skogen varje dag, som jag gjorde för bara några veckor sedan. Jag vet ju att det ger en smula frid, kraft och lugna tankar. Ändå blir det inte av. Inte så ofta i alla fall. Men det är väl mörkret som skrämmer mig en smula. Det faller så fort och då blir allt så svårt att förmå mig att göra. Stegen blir trevande, löv och pinnar såphala, vattnet näst intill osynligt. Stenarna är inte längre gjorda för att fungera som fasta punkter att sätta fötterna på utan har helt plötsligt förvandlats till potentiella slag i bakhuvudet om jag faller.

Jag har en pannlampa, den duger gott till att orientera sig med. Men tänk om batteriet tar slut. Undergångstankarna blir starkare än lusten till dofterna av våt mossa och fallna löv, mull och granar. Så jag vandrar på asfalt. Staden lockar mer nu. Fast mark under fötterna, ljusa gator och affärer. Jag hatar mörkret som förstör mina planer. Livet blir halvt. Kvar blir bara den del som innefattar artificiellt ljus. Det räcker inte, det duger egentligen inte till något alls. Men jag får nöja mig.

I morgon ska jag förekomma mörkret. Efter att jag varit på funktionsutredningen och därefter på tablettmottagningen för att få min dos med antabus ska jag till min mor, hälsa på lite och då ska jag passa på att titta lite närmare på det vägbygge som skövlat bort en stor del av den skog där jag lekte som barn och där jag senare drack vin och öl och rökte med mina vänner, då när alla nätter var magiska eftersom vi var så unga och hade oändliga krafter.

För som det är nu måste jag tanka av det goda i livet, samla på mig det ljus jag kan finna för att orka med den snara framtiden. Utförsäkringen och alla tankar kring den skrämmer livet ur mig. För som det är nu så räcker det med att jag ska infinna mig på tablett mottagningen tre förmiddagar i veckan för att mina krafter ska ta slut i slutet av veckan. Hur fan ska jag klara att öka båda mina egna krav och andras. Jag är en envis jävlel, men nu behöver jag den i större mängder än jag tror jag har. Mina efter förväntningar är som vanligt att jag ska vara den som klarar allt bäst. Att jag ska var den som alla vänder sig till.Hur samhällets krav på mig är ser jag inte riktigt klart på en, De är ännu i en dimma. Men det tänker jag att den dimman ljusnar.

Men klarar jag av pressen. Från mig och från dem och från sjukvården och att hålla mig nykter och att hålla ett hem i ordning och att försöka vara ett stöd åt min krassliga moder och återknyta banden till´mina barn och kanske, i sista änden bli den förbild jag borde varit i så många år. Allt detta ska jag göra under en utredning om möjlig ADHD. Det är en utredning som inte man gör på en höft. Inte som de kändisar som gått till sin husläkare och fått en intyg utan en riktig utredning kan ta ett halvår där man för fråga efter fråga,uppgift att lösa, frågor till förbannelse, det gör av på neuropsykologiska mottagningen, alltså läkare och personal som är specialister på detta. Det går inte att fuska sig igenom som många tror. Inte om man ska få en riktig dagnos,

De som gjort den och som jag pratat med talar om att det tar slut på alla de krafter man har. Dessutom har jag min bipoläritet att lägga på allt detta.

De kör mig genom den där mangeln, men jag förstår syftet alltså gör jag som de säger. För det är för  min skull de gör det.

Men så klart det skrämmer mig. Samtidigt är det ju äntligen en möjlgithet att lära känna mig själv, varför jag fungerar om sjag gör. Egentligen varför jag gjort alla dessa knepiga saker jag gjort i mitt livs. Min ständiga flykt från saker som gör mig gott. Nu: 2012-10-23 16:09:37 lever jag ett oerhört gott liv, förutom sjukdomarna då, så jag vill inte fly igen. Just för att det är gott.

Hits: 0

4 tankar på “Seasic WoB”

  1. Respektlöst är väl precis det ordet som kommer till mig först. Allt utgår från att dessa/vi är människor som fuskar. Men sätter upp definitiva regler för hur saker skall skötas och det borde vi väl i vår utveckling som modernt samhälle kunna se som en omöjligt. Människor är enskilda individer och borde väl behandlas som sådana. Men det finns inget samhällsproblem som vi inte kan ändra på. Det gäller bara att skapa opinion. För mig personligen så inser jag, tycker, att det självklart är så att jag inte skall ha samma lön som de som arbetar. Det är ju en grundbult i samhället anser jag. Men min värdighet är för viktig för mig för att den ska sparkas, hånas och spottas åt.

  2. Tack for att du tog dig tid att forklara – ursakta sent svar, har varit bortrest. Kanner mig helt klart lite klokare nu. Later ratt disrespectful att lata nagon jobba for nastan inga pengar alls och sedan ge arbetsgivaren pengar uppepa det. Som om den personen inte var vardig en riktig lon utan ar en sadan belastning att de ska betala for att arbeta (aven om staten ar den som betalar). Kan forsta att folk kanner sig nertryckta i skorna. Elakt o ovardigt var namnet!

  3. Jag ber om ursäkt, det heter funktionsbedömning inget annat., Där utreder en arbetsterapeut vilka förmågor man har, både fysiska som psykiska. Är man känslig för stress, kan man följa instruktioner, hur fungerar man i grupp? Vill man helst arbeta ensam eller i en grupp, är man beredd att ta ansvar för arbetet eller en grupps arbete. Kan man sköta sin hygien, har man möjlighet att använda händerna till finmekaniska arbeten och så vidare. Man sätter sig helt enkelt ner med arbetsterapeuten och fyller i formulär, får göra lite olika övningar, allt för att få en bild av vilken nivå man har av sina funktioner.

    Nej, gränsen för sjukskrivningen är absolut oavsett vad alla utredningar kommer fram till. Det finns möjlighet att söka fortsatt sjukersättning, men det är bara svårt svårt sjuka som kan få den och tyvärr vet inte ens handlaggarna på FK om den för det mesta.

    När man blir utfärsäkrad skall man under tre månader gå ett program på arbetsförmedlingen för att se vad man kan tänkas göra i framtiden. Jag som fortfarande har kvar min tjänst kan välja att gå tillbaka till den, men det ser jag som en ren omöjlighet. Tyvärr. Om man inte har a-kassa att förlita sig på får man efter de tre månaderna sedan gå på socialbidrags normen så länge man är arbetssökande och medverkar i det som förr hette FAS 3 och nu heter något helt annat men som jag inte ens kan komma ihåg vad det är för de flesta använder fortfarande den gamla benämningen. Då får man arbeta, för socialbidrags normen, hos en arbetsgivare som får en summa varje månad, jag tror det är 2500 för att ha en FAS 3a hos sig. Jag hoppas att jag fått fram allt och att det blev rätt.

    Jag kan rekommendera http://solrosuppropet.se/fas3/ som är en organisation som uppstått ur problemet med fas 3. Jag vill påpeka att den är partisk, så givetvis tar den upp de delar som är negativa med det nuvarande sjukskrivningssystemet. Givetvis finns det andra röster som säger annorlunda, men från min horisont är det tyvärr Solrosets röst som ligger närmast min. För ärligt talat, det är inte en värdig behandling av sjuka människor.

    Tilläggas kan, att det FINNS en möjlighet att återgå till sjukersättning efter de tre initiala månaderna på arbetsförmedlingen. Men det är svårt och man börjar bara om i kedjan som sagt.

    Jag hoppas jag bringat LITE reda i röran. Kort och gott, man sorterar undan sjuka människor från sjukersättning till existensminimum trots att de tvingas arbeta hos en arbetsgivare som får 2500 kronor i månaden för att ha personen på sin arbetsplats och slipper själv betala lönen. Något har gått fel!

    Kram! Jonas

  4. Vad innebär en Aktivitets bedömning? Kan utförsäkringen skjutas upp om man kommer fram till att man ej är redo? Och vad händer om man blir utförsäkrad men ej hittar ett jobb – får man social bidrag då som är på samma summa ungefär som sjukpenning? (Isf är det ju ingen skillnad i statens utgifter menar jag, tas bara ur en annan pott. Eller?) Ursäkta alla detaljerade frågor är nyfiken på hur det fungerar i sverige. Kram! Sara

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: