Sidoeffekt.

Jag är fångad i en kropp som pulserar av felsända nervkontakter.

Det kryper i hela mig. Natten gick endast och bara ut på att gå, gå, gå runt i cirklar eller slänga sig på soffan för att åter resa mig och rastlöst börja gå igen. Det är myrkrypningar som är en biverkan till de tabletter jag tar för att sova. Allt blir så jävla tvärtom.

Istället för att sova så skuttar alla mina muskler omkring, det är omöjligt att inte sprätta med benen och armarna. Så hopplöst och när jag är precis i mitten av allt där känns det som att kroppen är min fiende och inte min vän.

Trött, så trött. För medan medicinerna ger mig myrkrypningar som biverkan fungerar de även sm de ska, det vill säga jag blir trött. En kombination jag inte önskar någon annan. Det blir som att gå i en ofrivillig marsch medan hjärnan desperat försöker släcka ner.. Som en ond dröm.

Men jag lyckades skrapa ihop lite sömn. Myrkrypningarna har jag kvar, men nu är det helt ok att yra runt, det är dag och ljust. Så jag gör det. Yrar och famlar och tänker och funderar och jag märker att det jag skriver inte hänger ihop, det blir bara spridda fraser eller ord. Helt utan sammanhang eller ens på samma fest.

Nä. Jag ska yra vidare.

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Sant. Här ska det inte hoppas några piller, nu vet jag ju att jag sover som en kratta utan dem och nu är jag ju “inkörd” i dem, eller vad man ska säga

  2. Dessa biverkningar.. Det suger.. Men om du nu tar dom varje kväll så blir det ju bättre…

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.