Själens tomhet inför allt jag hatar med mig själv

2011-11-06

22:40:35


Hjärtat slår så fort att bröstet hotar sprängas, hon sitter bara två famntag ifrån mig men jag har inte armarna hon så väl behöver.

Mina har blivit avhuggna av depressionens svärd.

Vi bär varandra. Men jag är tyngre än henne. Svårare att leva med. Hopplös att älska. Grubblande och tvär. Önskar att vara poet men är bara skitiga naglar och flottigt hår. Ingen att älska, bara någon att bära. Inte mer, bara mindre.

Så faller ödets lott. Vår kärlek kommer segra, men jag vet fan inte hur. Jag har ingen aning om hur det ska gå till. Det kommer inte bero på mig. Hur ska det gå till när jag stänger in mig i mig själv och bara andas stötvis, dricker kaffe, kopp efter kopp, mugg efter mugg. Röker tills hjärtat rusar. Hon når mig inte och det gör henne illa. Jag gör henne illa. Som alltid. Jag har inte lärt mig ett enda jävla skvatt av livet. 

Rädd, så rädd att förlora henne. Ser mig själv sittande i tystnaden igen. Jag vill verkligen inte vara såhär. Tyst och tom. Ingen att älska.

Fan!

httpv://youtu.be/1TxVqf6sd7c

Hits: 0

2 tankar på “Själens tomhet inför allt jag hatar med mig själv”

  1. Dina ord gör allt lättare att bära. Vi lever för varandra och det kan ingen svart hund göra något åt, den når oss inte. Jag älskar dig.

  2. Så här. Jag visste från början vad jag gav mig in i. Och den enda som får älska mig är DU! Du är det bästa för mig.
    Trots att det är tufft, men fixar vi detta så fixar vi allt.
    Det är Dig jag älskardet är Din famn jag vill ha nära.
    Allt jag vill ha är Dig! Glöm aldrig det <3

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.