Skörlevnad har ett pris. Men inte än.

2012-01-07

23:53:23


Helt plötsligt.

Som från ingenstans kom tanken. Jag vill inte lägga mig längre. Jag vill sitta uppe resten av alla år jag har kvar. Aldrig somna, det kommer jag ju ändå göra i all oändlighet ändå. Sova är en synd. Tänker jag.

The duodenum and pancreas.
Image via Wikipedia

Jag låg nyss på soffan, livrädd för livet. En plötslig skärande smärta under vänster revbensbåge. Ingen hjärtinfarkt, ingen stroke. Bara denna enorma smärta som kom från ingenstans och tog mitt liv till gisslan. 

När man ligger sådär och vrider sig i en plötsligsmärta så tänker man en väldigt massa märkte jag. Hur ska hunden klara sig? Kommer Den Helande Maria hålla oron stången? Om jag blir sjuk alltså. Jag får inte bli sjuk. Inte längre. Inte mer.

Nu sitter jag igen. Med en molande värk i buken, en sådan som lovar att smärtan antingen har gett med sig, eller som hotar att den kommer tillbaka än jävligare. Man vet ju aldrig så noga med sådant där. Läkarens ord ringer lite i öronen. Du har ju haft lite dåliga njurvärden länge nu, men man kan ju undra vad det beror på“. Fan, sluta undra, börja utred. Det är inte jag som är läkare här.

Märkligt, jag med min skörlevnad har nästan alltid haft bra levervärden men lite småsvajande njurvärden. Hur håller det ihop? Det är sådant jag sitter och tänker på nu. Troligen har jag bara fått lite ätaförmycketont i magen. Jag borde nog struntat i efterrätten. Inte för att det var någon efterrätt i dess rätta bemärkelse, men ändå. En rätt efter en annan är ju en efterrätt.

Dumheter, jag borde lägga mig nu. Dricka väldigt mycket vatten och sedan sova. Istället för att sitta här och deppa kan jag ju ligga och sovdeppa.

httpv://youtu.be/M2qY1RZllEw

 

Enhanced by Zemanta

Hits: 0