Skuggan av det som varit.

17_52: Primer Contacto

Jag undrar ibland vart de tog vägen. Alla mina vinylskivor. De jag flyttade mellan mina olika hem. Det var en diger samling. Stommen i samlingen var mina Elvisskivor. Sen fanns det utfyllnad i form av en spretande samling musik. De försvann tillsammans med mitt självförtroende en mörk kväll. Då när den kvinnan jag för tillfället bott med slängde ut mig och min tro på människor. Jag har återtagit tron, men skivorna är sedan länge borta.

Det fanns några riktiga guldkorn däri. Lite Cornelis, lite Cash. Lite Four tops, lite Stones och en massa Springsteen. Depeche. Kraftwerk. Maiden. Ingen ordning på något, ingen röd tråd. Bara ren njutning.

Jag kom att tänka på de där vinylerna när jag satt och klickade mig fram på Spotify. Four tops. Så jävla vackert. Så mycket själ. Allt finns framför en nu och kanske var det lättare när skivorna fanns i backar på skivaffären, då när man fick låna hörlurar och få skivorna uppspelade för sig. För att veta att man köpte det man ville ha. Tunga lurar var det. Inte som de tunna ploppar man har i örat nu för tiden.

Men det är nog bra det som sker. För mig är Spotify en evig salighet. Att kunna botanisera kring all musik som finns. Nästan.

Just nu är det Four tops. I morgon kan det vara något helt annat.

Lycka.

Jag hade ett pussel med den här bilden. Jag lade det aldrig. Men jag älskar bilden.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.