Socker och alkohol.

Som missbrukare måste man ständigt försvara sig. Man blir ett så tacksamt mål för förakt. Så många andra tar sig rätten att döma en, helt utifrån missbruket och inte efter den komplexa person man är. De andra ser bara flaskan eller pulvret eller tabletten och sedan är man det som de ser, inget annat.

Många gånger så försöker man få dem att förstå, men de vägrar, lika mycket som man själv vägrar att erkänna att något gått fel, att något är sönder i en. Många missbrukare tar upp exempel, för att få andra att förstå den svåra väg man måste gå, kaffe eller socker eller träning. Självklart ser de “rena” människorna detta som absurt. För inte kan man väl jämföra socker med heroin. Men det är ju det enda vi har för att få människor att förstå att det är svårt att sluta med det missbruk man själv har.

Vi missbrukare tar alltså upp kaffe och socker för att peka på det svåra, inte för att förminska det egna begäret. VI fäktar förtvivlat i luften. Men tänk själv, om du är utan kaffe en hel dag. Det är svårt, så klart. Det är svårt. Törsten efter kaffe finns där. Huvudvärken och kanske ett dåligt humör. Nå, visst är det svårt? Så klart kan man inte jämföra kaffe med sprit, återigen, jag, vi, försöker inte göra det. Vi jämför inte längtan efter ämnet, men har ju inget annat för att visa på själv grejen.

Det är så lätt att trampa på oss, vi blir så lätt måltavlan för allt som händer. Ibland känns det som att jag får skulden för allt som är fel i världen. Visst, andra världskriget, skyll på mig bara. Det gemensamma barnet som halkar allt mer snett i livet i tonåren eller i hallen på dagis, visst, allt är mitt fel, bara mitt fel, absolut bara mitt fel, den andra parten finns liksom inte, finns bara som en skugga som aldrig gör fel, någonsin. För det är ju inte den som pissar ner sig liggande på golvet på en tisdagsnatt. Förövrigt något jag tror att ingen vill göra


Jag måste tillägga att det sista exemplet inte handlar om mig, jag har aldrig pissat ner mig på golvet, eller mina barn och deras mödrar. Men jag tog upp det som ett exempel.


 

Visst har jag gjort tusen och åter tusen fel, men många av dem hade jag gjort likt förbannat, utan alkohol. För missbruket är inte 100% av mig. En stor del, men inte hela mig.

Så försök att förstå oss när vi pekar på kaffet. Jag lovar, alkohol är tusen gånger svårare än att sluta med kaffe för resten av livet. Kanske kan du förstå lite av det jag försöker förklara. Liknelsen haltar, men det är bara jag som försöker ge dig en nyckel in till en av så många, många anledningar varför jag har det svårt med att sluta med alkohol resten av livet.

Men kaffe slutar jag aldrig med. Skjut mig hellre då.

Enhanced by Zemanta
Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. vardag skriver:

    "I would tell you about the things
    They put me through
    The pain I've been subjected to"

    (lyssnat halvt ihjäl mig på depeche under resan, så som det behövs minst en gång om året 8-])

    säger enbart WORD till det du skrev här!

    (psst, både hos dig och helande maria syns titel/rubrik och era kategoriseringarna på era lösenordsskyddande inlägg. alltså, innan man har skrivit in lösen. ni kanske vet det?)
    kramar till er båda!
    My recent post honey, i'm homo! (honey, i'm home (primitiva humorn))

    • jonascarlzon skriver:

      Lite Depeche skadar aldrig :-) Jo, vi vet att rubriker syns, jag brukar försöka ha en rubrik som inte så väl så att säga hänger ihop med inlägget. Men kanske man skulle sluta lägga ut sådana inlägg? Vi tackar båda för kramarna, sådant får man aldrig nog av kan jag tycka.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: