Som alla moln.

2011-11-27

01:01:49


Jag skrev två mail idag.

Det var brev till viktiga personer. Inte några myndighetsutövare, inte till någon kärlek, inte till några jag mött. Men goda människor. 

Jag är tvungen att stjäla en bit av det jag skrev i ett mail.

På något sätt är allt det märkliga som fört er tillsammans, allt det svåra och vassa, vackert. Hopp finns alltid. Själv har jag landat, funnit både hem, mina barn, min älskade kvinna, hunden, katten och samhället. Ro får jag nog aldrig, någonsin, men jag börjar förstå att det är så. Bara att tugga i sig liksom.

För det är ju så. Livet för oss lite vart som helst. Visst, vi gör medvetna val. Men ibland blir man överraskad. När jag hamnade i den här lägenheten, långt från det som jag kallat mina kvarter, bestämde jag mig för att det bara var en övergång till att flytta tillbaka. Jag vet, jag tjatar om det här. Men något hände på vägen.Lägenheten blev mitt hem, jag började hänga upp gardiner, samla på mig skänkta möbler, hängde upp tavlor.

Get Me Home
Image via Wikipedia

Nu är det precis som det ska vara. Mina kvarter har flyttat på sig. De följde med mig utan att jag förstod det.

Kärleken, den vackra sköra kärleken. Den som började med en kommentar på en blogg. Den som var så långt ifrån att tåget inte hann fram innan skymningen. Nu är allt här. Jag kan alltid sträcka ut handen och finna något som är tryggt och “mitt”.

Så, tack livet. Det är snårigt och knepigt och svårt. Mina virriga tankar kommer alltid att finnas kvar. Mina tokryck kommer gå bredvid mig. Den svarta hunden sitter alltid i hallen och väntar. Alkohålet ligger alltid ett steg framför mig. 

Men, skit i det. Nu är jag trygg, i natt är jag fri.

Enhanced by Zemanta

Träffar: 0