Som att vakna till liv.

Det finns funderingar i mig om att klistra telefonen vid örat. För här blir det ringa av. Jag ska börja om med alla samtal. Det får ju bli så. Nu i veckan ska jag försöka nysta upp den här röran som är mitt liv. Men det är lugnt nu. Någonstans har jag fått kraft ifrån. Vart ifrån bryr jag mig inte så mycket, men den är där.

Jag vaknade redan vid kvart i 5 i morse. Jag försökte somna om men det var hopplöst. Så när klockan blivit precis 5 så knatade jag upp, tog en espresso och började planera dagen. Jag och Dipp tog en promenad i solen. Det var sådär morgonsvalt som det bara kan vara i juni. Varmt men lätt att andas.

Vi gick min nya favoritväg, ovanför Viskan på en smal stig där trädens lövverk skuggar och tröstar. Vattnet brusade nedanför slänten och jag kände att jag var sådär fri som man bara är korta stunder i livet. Doften av skog och sol och rinnande vatten nästan vaggar sinnet till lugn. Det är svårt att vara stressad i naturen. Alla upphetsade känslor lägger sig för en liten stund. Kvar blir bara lugna hjärtslag och snälla tankar.

Vi gick där och jag tänkte på vilken tur jag har i livet. Trots allt. För trots att skallen bråkar med mig, trots att jag fastnar i känslor som inte borde finna någon rot i mitt bröst, så har jag goda vänner, underbara barn, två levande kroppar som skäller och spinner när jag lägger mig till sängs. Förmågan att njuta av små, små saker.

Nu känner jag mig visserligen lite stressad. Det är så mycket som måste falla på plats, inte minst ekonomin. Vi är i mitten av månaden och jag har ingen som helst aning om hur jag ska kunna betala hyra och andra räkningar och mat. Men jag har på känn att det där löser sig på något sätt.

Sommaren ligger fortfarande framför oss. Det är så mycket lättare att leva än det är när allt är kallt och mörkt och nära jul.

Så. Jag får väl sätta igång med att ringa alla dagens samtal. Någonstans måste man börja, så jag får väl starta med att ringa till min kontaktperson för att försöka få tag på mina mediciner och en ny läkartid. Sen rullar det väl på under dagen kan jag tro.

Inte tänker jag ge mig inte.

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.