Som en sten framför en kamera.

2012-04-26

01:03:14


En stor sak.

Det finns något oerhört befriande att äntligen tagit steget och börja slänga iväg lite videobloggar då och då. Det är som att riva ner det hus man byggt. Trasha hela bygget. Sparka ner alla dörrar och sedan börja bygga upp det igen.

Nu vet ni hur jag låter. Hur jag ser ut när jag tänker. Ni har fått en glimt av mig som är lite klarare än den orddimma jag gömt mig bakom fram tills nu.

Så jag bygger igen. Försöker finna takt och ton, finna nya noter och klanger. Jag är för dig nu någon helt annan än jag var före du såg mig tala. Det är lite som att vara en skådespelare som spelat en roll helt bakom kulissen, men som nu stiger ut på scenen. Den vackra svanen blev förvandlad till en ful ankunge.

Det var läskigt som tusan att träda fram. Skrida in från höger, ställa sig på den tejpade linjen i mitten av scenen och börja prata. Det var som att lära sig att tala om igen. Stapplande, trevande. Det blev fel och ändå så rätt. Troligen kommer jag själv titta på det hela om några år och undra vad faen jag höll på med. Att jag kommer titta då är ju en självklarhet. En estradör älskar sig själv mer än själva estraden.

Visst, man kan kamma sig. Klä på sig sina allra vackraste kläder. Sätta sig så att ljuset faller på ett fördelaktigt sätt. Hålla sig till manus. Men vad är då nyttan me det när man vill visa sina svagheter? Så jag sitter på en stubbe i skogen, med regnvått hår och mitt trinda ansikte och talar till dig. Med tiden kommer jag nog prata allt mer som jag pratar med de som lever i den verkliga världen. Men än så länge övar jag mig i den här, WoBWorld att prata lika fritt.

Junie har redan tagit steget, Den Helande Maria likså. Nu väntar jag på er andra. Kasta er ut, släpp taget och flyg.

Jag lovar, det är värt resan.

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.