Som en tyst demens.

Jag vill ju så gärna.

Men jag kan inte skriva begripligt, jag fixar inte att läsa en bok, jag klarar  nätt och jämt att förstå en film ens. Hjärnan vill inte vara med. Den bråkar med mig och kvar blir bara en tom känsla av att jag är värdelös och fel.

tystnad

En hel del av det där kan väl förklaras genom mina mediciner. Det räcker inte med att de rätar upp en del skeva delar i mig, de fuckar upp andra. Livet blir som om jag vore på väg att bli riktig dement. Mitt minne blir allt sämre. Jag försöker verkligen, för jag vill.

Men det blir bara fel. Så jag tystnar ett tag till.

Hits: 0