Som ett fönster till dåtid.

Jag vet jag är tyst för tillfället.

Har väl inget speciellt att säga, berätta eller skriva. Det blir så ibland, jag får inte ur mig någonting, men det ligger och jäser i mig och nog kommer det mogna så att det är redo att komma ur.

Dagarna går. En dag flätar in sig i nästa och så fortsätter det. Under tiden städar jag, betalar räkningar, röker, dricker kaffe, pysslar om djuren, går promenader eller blir sittande och slösurfar på nätet. Ett rätt lätt liv.

Den Helande Henrietta är fortfarande inlagd och jag sitter ofta och tittar över skärmen på datorn för att berätta något för henne men det är en stor reva i verkligheten för hon är inte där. Platsen hon brukar sitta på är tom. Eller inte tom egentligen, för jycken ligger där rätt ofta. Men hon vill inte lyssna på mina problem.

Jag köpte en bok om gamla Viskafors, “Viskafors som det var” häromdagen. Varje månad brukar vi unna oss något speciellt, för att livet inte bara ska bli helt grått när det gäller ekonomin. Så jag lade ut 150 spänn på den där boken. Jag gillar att få reda på hur saker och ting sett ut, hur människor levde sina liv och vilka byggnader som stått på sin plats länge. Jag har väl helt enkelt blivit Viskaforsare efter att ha bott här i 6 år. Vem kunde tro det för 7 år sedan. Det var nog ett av de sista samhällen jag ville bo i.

Viskafors-som-det-var.-Framsida

Kanske var det onödigt, jag ångrar mig lite när jag tittar in på vårt konto. Men skit samma. Jag fick vara glad en liten stund i alla fall.

Är det för mycket begärt?

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.