Som ett viktigt svar.

Jag har druckit för mycket kaffe, rökt för mycket, ätit för lite och inte ens tänkt på alkohol. Tiden går framåt med tunga sega steg. Som med betongfötter på ett metallgolv. Klumpar sig fram. Jag tittar på hunden och hon sover. Vi är i takt. Katten är alltid i takt.

Längtan är ett märkligt tillstånd. Jag kommer inte överens med det. Som ett myggbett, nej ett getingsting, kliar det och håller mig vaken om nätterna. Även när jag sover springer kroppen för att nå fram till längtans slut. Få krama om, kyssa, få krypa ihop bredvid hennes varma kropp. Få älska med henne.

Men än så länge är mina läppar bara torra.

Så jag röker och dricker kaffe och darrar lite på handen av all koffein och nikotin. jag borde nog lägga mig ner en stund. Eller äta. Men det gör sig inte. Kanske ska jag gå ut på gården och leta upp ett friskt äpple på träden som står där, vuxna upp i gräset.

Men jag gömmer mig här. Hoppas att tiden ska gå lite fortare om jag bara blundar och slutar tänka.

Kanske är det svaret.

Vi väntar båda två.

 

1 tanke på “Som ett viktigt svar.”

  1. Jag är inte vän med längtan.

    Idag har det varit en ynklig dag, en sån då tårarna plötsligt rinner, av saknad.

    Är så glad att du är min.

    Att jag får bli älskad av just Dig s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.