Spöken som inte finns.

c. 1632
Image via Wikipedia

Saker som inte borde påverka livet sticker upp sina ansikten även fast man har allt en människa kan önska. Jag har mitt hem, mina barn, min kvinna och vår hund och vår katt. Mat på bordet och böcker att läsa, kaffe att dricka, musik att lyssna på och medicin som smakar tandkräm om livet blir för mycket.

Men det påverkar. Mörket, löven som faller, våta av kallt höstregn som förstör frisyren. Mörkret, det eviga mörkret. 

Så jag försöker hitta ljusen i det eviga. Även fast jag har en fyrbåk så får jag leta efter ännu ett ljus. Så jag söker och famlar, kramar om kvinnan som älskar mig, klamrar mig fast vid henne, fylld av rädsla som spökar. Rädd för att bli övergiven ännu en gång. Bli för mycket. 

Min son sade för ett tag sedan att jag är för mycket. Han sade att alla är stjärnor men att min är lite större, starkare. Men jag vill inte vara för mycket. Jag vill bara vara mycket. 

November. Månaden där endast tystnad och mörker bor. Det är snart. Jag bävar, hukar lite. Försöker tänka på att man kan tända de där jävla värmeljusen som alla pratar om. Att man kan tända lampor och kura ihop sig med en satans filt i soffan och läsa en helvetes bok.

Det är inte så jag känner det.

Måste man vara rädd för att förlora så mycket. Är det egentligen inte bättre att inte ha något att förlora.

Jag är rädd.

Sleep on and dream of love 
Because it’s the closest you will 
Get to love 
Poor twisted child 
So ugly, so ugly 
The poor twisted child 
Oh hug me, oh hug me 
One November 
Spawned a monster 
In the shape of this child 
Who later cried : 

”But Jesus made me, so 
Jesus save me from 
pity, sympathy 
And people discussing me
A frame of useless limbs 
What can make good of
the bad that’s been done?”

And if the lights were out 
Could you even bear 
To kiss her full on the mouth 
(Or anywhere?) ohh..no

Poor twisted child 
So ugly, so ugly 
Poor twisted child 
Oh hug me, oh hug me 
One November 
Spawned a monster 
In the shape of this child 
Who must remain 
A hostage to kindness 
And the wheels underneath her 
A hostage to the kindness 
And the wheels underneath her 
A symbol of where mad, mad lovers 
Must pause and draw the line. 

So sleep and dream of love 
Cause it’s the closest 
You will get to love ohh
Love
That November 
Is a time 
Which I must 
Put out of my mind 

Oh, one fine day 
Let it be soon 
She won’t be rich or beautiful 
But she’ll be walking your streets 
In the clothes that she went out 
And chose for herself

Hon har tusen ansikten, jag älskar dem alla!

Enhanced by Zemanta

1 tanke på “Spöken som inte finns.”

  1. Älskade du. Du skriver så vackra saker, om oss, om livet, tom om ångest – du får ångest att låta som något vackert och hur många lyckas med det?

    När du skriver dessa fina saker om mig känns mina ord så små, så fnuttiga, obetydliga.

    Jag vet inte hur jag ska förklara mina känslor. Men en sak är säker – mig förlorar du aldrig!

    Det är du och jag. I nuet och evigheten

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: