Svart morgonrock, svart hund, ljus framtid

Det är dags att jag klär mig. Jag tillåter mig själv att ha morgonrocksdagar ibland, då och då. Inte leva i plagget som jag gjorde då när den svarta hunden alltid var vid min sida. Men bara som stunder för att låta hjärnan vila. När själen får hinna ikapp.

Hon förstår. Hon dömer inte. Hon slänger inga anklagande blicka på mig. Jag får sitta här. Men jag har lovat henne, dyrt och heligt, att aldrig sitta längre än hon står ut. Precis som jag inte kommer lämna henne de dagar hennes ande faller.

Men det är dags nu. Resa på mig. Låta dagen ta sin början, även fast den bott hos oss sedan i morse. Jag är inte i takt. Men idag är det inte heller meningen att vara det.

Otakt kan vara skönt.

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.