Förlåtelse är en onåbar lyx.

När en människa missar alla sina mål och drömmar. Jag ville, gud vad jag ville, bli något mer än det jag var. Förlåt. Visa världen ett mentalt finger. Som det fysiska jag visade i vinden. Men ett som skulle vara större och vara längre. Först ville jag bli berömd. Bara för att bli berömd. Sen …

Fortsätt läsaFörlåtelse är en onåbar lyx.

Skräp.

Den här gången sitter jag verkligen fast. Något som bor inuti mig bränner fast alla känslor. Inte sönder, nä, inte så enkelt. Mer som att det etsar sig fast, på själens väggar.  Den här gången orkar jag inte slåss. Jag låter det vara. Sitter stilla i ensamhet och väntar ut sjukdomen. Det måste ju ta …

Fortsätt läsaSkräp.

När mannen minns pojken i sig.

Sommaren 1977 var nog den sista tiden jag var lycklig. På hösten väntade första klass, i en skola som ville pressa in mig i systemet och bli som alla andra. Alla skulle vara lika men jag var helt annorlunda. Men allt det där visste jag inget om då i juni när jag cyklade runt i …

Fortsätt läsaNär mannen minns pojken i sig.