I mars kommer ensamheten snart.

När du blir plast. En fot i kall höst, en hand som kramar den allra vackraste blomma du sett. Tobak och kaffe och en klump i halsen när man kommer på att man är sådär förbannat ensam som bara en människa kan vara. Längtan när man vaknar efter att en katt bliri otålig, som slickar …

Fortsätt läsaI mars kommer ensamheten snart.

Tankar inifrån det röda tyget.

Jag längtar redan efter röda maj. Sommaren håller på att ta slut, den rinner mig ur händerna. Snart är det som om den aldrig varit. Juni, juli, augusti förvandlas till november. Då när allt är svart och vått och kallt. Inte än, men väldigt snart. Den har inte riktigt kommit än. Enstaka dagar men inte …

Fortsätt läsaTankar inifrån det röda tyget.

Steg ett. Första inlägget 2014. Allt som vanligt.

Det känns väl som det brukar göra varje nyårsdag. ”Jaha, och nu då?”. Det känns inte mer än vad det gör att vakna vilken morgon som helst. Lite lagom seg, lite trötthet kvar i ögonen. De första minuternas dystra tankar. Inte mer, inte mindre. Det kommer väl som vanligt ta några veckor innan man skriver …

Fortsätt läsaSteg ett. Första inlägget 2014. Allt som vanligt.

En sömnig mans bekännelser.

2011-12-18 14:02:49 Sömnen var god. Den var sådär som jag fått för mig att sömn ska vara, för att vara normal, för att passa mig, för att inte förstöra mer än den helar. Drömlös, djup, utan skarvar eller hål. Men Den Helande Maria kan berätta att jag låg och viftade och sparkade omkring mig. Som …

Fortsätt läsaEn sömnig mans bekännelser.