Om jag bara inte vore så lat och passiv.

Jag vågade aldrig ta steget ut. Vi satt fast i staden, barn och jobb och osäkerhet hade naglat fast oss i samma asfalt vi alltid levt på. Inom oss flög tankar om att bara dra. Flytta, vart visste vi inte. Men bort. Vi ville flyga högt och fritt. Men satt kvar vid köksbordet och åt …

Fortsätt läsaOm jag bara inte vore så lat och passiv.

Drömmar om koldoft och altan.

Gardinerna fladdrar. Sommaren står på balkongen och knackar. Vintern är över och vad mig anbelangar så kan den dra åt helvete överhuvudtaget. Bort, iväg. Aldrig mer. Låt november aldrig visa upp sitt otäcka fula tryne igen. Det är lättare att leva på våren. Man kan se fram mot sommaren istället för att sörja att den …

Fortsätt läsaDrömmar om koldoft och altan.

När avundsjukan förtär bröstet.

Ja jag erkänner. Jag lider av avundsjuka. På alla som håller sina liv på banan. På alla som har råd att åka på semester. På alla som kan jobba och tjäna egna pengar. På de som är friska nog i skallen för att kunna leva vettiga liv. På de som orkar besegra sina demoner. På …

Fortsätt läsaNär avundsjukan förtär bröstet.

Återställaren i form av glass.

Jag har gjort bort mig igen. Frivilligt kastat mig rakt ner i den svarta hundens käftar. Nästan vällustigt, som för att straffa mig för att jag är så otillräcklig. Fylld av vrede mot mig själv som är så olämplig att vara föremål för kärlek har jag sovit mig igenom livet, vägrar medverka i den tillvaro …

Fortsätt läsaÅterställaren i form av glass.