En man av kemi.

Hjärtat slår som en stånghammare i bröstet. Concerta i blodet. Medicinen som skall göra mig stillsam och koncentrerad. Jo, det funkar, jag märker det nu. En smygande känsla av att faktiskt kunna hålla en röd tråd genom det jag gör och att kunna följa den, även om jag blir avbruten. Men hjärtat, mitt hjärta, slår …

Fortsätt läsaEn man av kemi.

Sidoeffekt.

Jag är fångad i en kropp som pulserar av felsända nervkontakter. Det kryper i hela mig. Natten gick endast och bara ut på att gå, gå, gå runt i cirklar eller slänga sig på soffan för att åter resa mig och rastlöst börja gå igen. Det är myrkrypningar som är en biverkan till de tabletter …

Fortsätt läsaSidoeffekt.

Medan mina ben rusar ifrån mig.

Natten var ett enda stort skriande behov av att röra på mig. Myrkrypningar är ett enda fördärv. Det är som en biverkan av medicinerna jag får dem. Det kryper i hela kroppen, att sova är en enda stor omöjlighet de nätterna när kroppen blir anfallen av det där som slår sig ner i benen och …

Fortsätt läsaMedan mina ben rusar ifrån mig.

Inte ens jag själv saknar mig.

Kanske är det så här de vill ha mig. Halvt lobotimerad av läkemedel, trött och tom. Inga känslor. Ingen glädje, ingen sorg, inga tårar inget skratt. Mod eller kraft och mening, mål, allt är sådant som du har men jag saknar. Tyvärr kan jag inte känns saknad heller. Blanka tankar. När jag försöker tala kommer …

Fortsätt läsaInte ens jag själv saknar mig.

%d bloggare gillar detta: