Med blodig mun frågar jag dig.

Mitt blod åt dig Är jag övergiven?  Hur länge ska du slå mig? Hur många hugg vill du ge mig? Jag blöder Fryser på den kalla asfalten Ditt ansikte i vrede Rodnad som efter älskog En tunn strimma rök från din röda mun När får du nog? Hur länge orkar du? Sparka hårdare Slå tyngre …

Fortsätt läsaMed blodig mun frågar jag dig.

Sagan om Bror Harald Carlzon. Min far.

1922 föddes en pojke i en borgerlig familj i Borås finare delar.  Han var yngst av 4 pojkar och blev bortskämd som få, på samma sätt som jag blev som liten gosse 50 år senare. Sin barndom spenderade han i Annelundsparken,  som ligger vid slutet av den gata familjen bodde på. Eller med sin katt …

Fortsätt läsaSagan om Bror Harald Carlzon. Min far.

Undrar om inte gud är ensammast av allt och alla.

Jag är aldrig rädd för att vara ensam. Snarare söker jag ensamhet. Människor är ändå idioter. De flesta i alla fall. Jag ska bygga en mur mot folk och de ska själva få betala den. Ensamhet är något vackert. Egna tankar. Ingen som säger emot. Runka utan att behöva smyga. Man kan göra det i …

Fortsätt läsaUndrar om inte gud är ensammast av allt och alla.

Att förvandla det omöjliga till en möjlighet.

Kris.

En märkligt känsla av förlamning, själslig död, ensamhet, längtan efter choklad, glass och ålderdom. Ont. Smärta in i skelettet. Kroppen förfaller. Livet har kommit i kapp. Inget mer att hoppas på. Ensamhet igen.

Ett äktenskap som faller i bitar. En kärlek som lagt sig ner. Min kärlek som står lika rak som förut. Jag har återigen visat mig vara meningslös, utan värde och förlorat. Kanske.

Sorg. Längtan efter en famn.

KRIS!