En märklig sorg.

Fotbollsverige, Elfsborg och Guliganerna har sorg. Men främst har så klart nära vänner och familj en större, djupare och mer skärande sorts sorg. Det är lätt att glömma kanske, men jag försöker på något sätt tysta min egna sorg genom att tänka på andras. Likt förbannat har vi förlorat en mycket, mycket, mycket stor man. …

Fortsätt läsaEn märklig sorg.

En dag utan rädslor.

Det är en vacker morgon. Solen skiner från en närmast molnfri himmel, Viskan ligger blank som en spegel och dimmorna runt den har just lyft. Jag har vaknat ett antal gånger under natten, sedan somnat om. Men nu är jag vaken för dagen. Vi ska till Borås djurpark för att gå på Elfsborgsdagen. Det blir …

Fortsätt läsaEn dag utan rädslor.

SM-GULD. Älskade Elfsborg!

Jag har inget att säga just nu. I alla fall inte mycket. Jag är trött, uppvarvad, lycklig, så jääävla lycklig. Elfsborg, laget i mitt hjärta, laget vars gulsvarta färger avskuggar sig i min själ tog det. Guldet. Lennart Johanssons pokal är återigen i Borås. Jag var där, jag hoppade, skrek, njöt, all min energi och …

Fortsätt läsaSM-GULD. Älskade Elfsborg!

Vänskap och återfall.

Andra nyktra dagen i rad. Jag får se det så, en dag i taget. Ibland en minut i taget. Huvudvärken är enorm av spänningarna i axlar och nacke och käkar och tunga. Sådant som jag brukar medicinera bort med en Falcon. Jag vet fortfarande, efter alla dessa år, inte hur jag ska göra för att …

Fortsätt läsaVänskap och återfall.