Idoler, avund och en obegriplig omvärld.

Jag är 44 år men har fortfarande idoler. Jag vet inte vad det kan vara tecken på. Mental omognad kanske. Men så känner jag mig allt mer omogen ju fler år jag samlar på mig. Jag känner att jag vet och förstår världen mindre och mindre för varje dag. Inget är längre tvärsäkert. Inget är …

Fortsätt läsaIdoler, avund och en obegriplig omvärld.

När mannen minns pojken i sig.

Sommaren 1977 var nog den sista tiden jag var lycklig. På hösten väntade första klass, i en skola som ville pressa in mig i systemet och bli som alla andra. Alla skulle vara lika men jag var helt annorlunda. Men allt det där visste jag inget om då i juni när jag cyklade runt i …

Fortsätt läsaNär mannen minns pojken i sig.

När musik frälser. Elvis är min gud, Lennon är hans enfödde son.

Den där första skivan. Elvis Country. Ett skivfodral, grönt, med en bild på Elvis som tvååring tillsammans med sina föräldrar. Knastret när man drog upp skivan från innerfodralet. Doften av vinyl. Känslan av att hålla en skatt i handen. Det är samma magi varje gång jag lyssnar till den, ännu 35 år senare. Det är …

Fortsätt läsaNär musik frälser. Elvis är min gud, Lennon är hans enfödde son.

Det är bara mina drömmar som flugit.

Det finns så mycket jag skulle vilja göra men inte har råd med. Det handlar inte om några stora drömmar, dem har jag lagt bakom mig. Men enkla saker, som att kunna gå på mer än en Elfsborgs-match per säsong, kanske till och med åka på en bortamatch. Men det går inte. Vi har inte …

Fortsätt läsaDet är bara mina drömmar som flugit.