Fångad mellan ilskans malande stenar.

Jag är alltid otålig. Envis som synden och otålig. Saker kan inte ske för fort, inte när jag är uppvarvad. När jag är nere så sker allt i hela världen snabbare än jag hinner med. Det finns ett mellanting, en balans, där jag allt oftare befinner mig. Det värsta jag vet är när jag är …

Fortsätt läsaFångad mellan ilskans malande stenar.

Medan fötterna går på egen hand.

Jag får bara acceptera vissa saker. Jag var ute och gick i snöstormen. Jag kom på hur jävla envis jag är. Livet har skitit sig gång på gång, men jag reser mig upp varje gång, som en sådan där docka man kan boxa till men som ändå ställer sig upp. Det spelar ingen roll hur …

Fortsätt läsaMedan fötterna går på egen hand.

Som att vakna till liv.

Det finns funderingar i mig om att klistra telefonen vid örat. För här blir det ringa av. Jag ska börja om med alla samtal. Det får ju bli så. Nu i veckan ska jag försöka nysta upp den här röran som är mitt liv. Men det är lugnt nu. Någonstans har jag fått kraft ifrån. …

Fortsätt läsaSom att vakna till liv.