När man inte ångrar något i livet. Från A till Ö.

Någon, kanske viktigt, frågade mig, vad vill du i livet, vad är dina mål? Jag svarade: Jag vet inte. Jag har ingen aning. Bara små fragment av drömmar. Åka till Graceland, som jag drömt om sedan jag var 8 år. Kalla mig författare, alltså ge ut minst 3 böcker. Bli erkänd för den jag är. … Läs merNär man inte ångrar något i livet. Från A till Ö.

Det är tio år sedan jag flyttade hit,

Tio år kan vara ett liv. För tio år sedan flyttade jag in i den lägenhet jag fortfarande kallar mitt hem. Jag hade inga som helst planer på att bo kvar här längre än nödvändigt. Jag fick den efter att ha varit hemlös i ett år efter en bitter skilsmässa, då jag upptäckt att min … Läs merDet är tio år sedan jag flyttade hit,

Jag sprider ljus som en sprucken prisma.

Tyvärr har jag en stor del arrogans i mig, som gör att jag inte har tid med dumma människor och närmast föraktar enkla människor. De är som birkenstock. Bekväma, fula men osynliga och förståndiga. Jag föredrar stilettklack (som en mental jämförelse alltså). Man kan inte bära sin egen tyngd genom att mäta den mot andra … Läs merJag sprider ljus som en sprucken prisma.

Välkommen ambivalens, min käraste vän.

Jag har ingen som helst aning om vilket humör jag har i dessa dagar. Ena stunden finner jag mig sitta och tycka förfärligt synd om mig själv, en liten sjuksköterskepojke helt allena i världen, men sen gaskar jag upp mig och tycker att livet är underbart och fullt av möjligheter.

Hur faen blev jag pervers och söndersupen?

Alltså, att beskrivas som varandes en pervers, söndersupen och nerknarkad person, psykfall,  illa omtyckt av alla, ingen människa. har någonsin brytt sig om mig, alla tycker illa om mig, och allt detta  sagt av en uppenbar antisemit och rasist med en alkoholproblematik och promiskuösa problem måste jag erkänna retar mig.

Speciellt det där med att hen säger jag är  pervers retar mig extra. Dessutom, det hela grundat  på  ett Monty Python inspirerat skämt utfört för 7-8 år sedan. Nog har jag begått de allra flesta synder som man orkar räkna upp, det ska då gudarna veta, men just den delen, pervers, har jag då aldrig ansett mig vara. Men, där ser man. Ännu en stämpel på pannan.

dude

Inte nog med att man aldrig någonsin kan bli av med stämpeln som missbrukare trots att man har ändrat sin livsföring radikalt och det för ett antal år sedan, det spelar ingen roll vad man gör egentligen, man kommer för alltid vara en skandalös alkis ändå.

Dessutom måste jag påpeka att knark aldrig varit min grej. Jag har varit folkölsalkis av stora mått, upp till 18 st 3,5% burkar om dagen, , men droger förutom de som farbror doktorn skrivit ut, har jag då aldrig ägnat mig åt.

Dessutom, det var sommaren 2007 eller 2008. Släpp det för fan liksom.

Det enda jag kan säga om det hela är: hrmph, jag är uppbragt.