Till slut är allt väl.

Allt jag ville få har jag fått. Som fladdret av kollibrivingar besöker hoppet mig. En känsla jag igen känner, så länge efter allt det svarta landade i min famn. Ett hopp om liv i frid. Lugn som stiger i mitt bröst, helt utan att jag kallat på det. All oro och allt larm försvinner, dag …

Fortsätt läsaTill slut är allt väl.

Var person har sitt eget, personliga, ljus.

hur finner du ditt ljus?  När finner du ljuset? Själv kan jag finna det när jag minst anar att det ska dyka upp. Man kan sitta där i sitt elände och gnata på sig själv för att man är en sådan ensam usling, sedan som från ingenstans, dyker det upp. Ibland som en klar blixt …

Fortsätt läsaVar person har sitt eget, personliga, ljus.

En varg som saknar någon att vandra en bit med.

Min väg är min egen. En sån väg som du ser finner även jag. Men min väg ser annorlunda ut. Min väg är kantad av blommor i alla färger, på sidorna löper ett dike och bakom det finns en oändlig äng. Min väg är min, bara min. Du får gå en annan väg. Du får …

Fortsätt läsaEn varg som saknar någon att vandra en bit med.

Here comes the sun.

Jag vet inte, men nog känns det som att livet kanske kan bli bättre nu?

Jag hoppas det. Vaknade tidigt, utsövd efter att ha sovit bort några dagar mer eller mindre. Bara sovit, gått ut med hunden och sovit vidare. Precis vad jag behövde.

För varje dags sömn har jag blivit lite piggare. Lite starkare. Mer redo att slå tillbaka när livet ger mig en knuten näve i ansiktet. Mer levande.

Så morgonen sprudlar av fågelkvitter, doften av kaffe, smaken av ett nikotintuggummi. Katterna har fått mat och ligger och spinner i varsitt hörn, hunden ligger fortfarande och snarkar så tapeterna rasslar i sovrummet.

Kanske kanske. Kanske idag är början på resten av livet och en bra sådan.


12032650_10153581794115890_8169600315453767044_o