De har varit så många, kvinnorna i mitt liv.

Från min moder till polisen som grep mig. Alla dessa kvinnorna har förtrollat mig sedan jag föddes och den viktigaste av dem höll mig för första gången. Många vackra, så oändligt vackra. Visserligen, det är sant, några riktigt fula har det funnits med. Fula själar med fula skal. Lärarinnan med pekpinnen, hon som bestämt sig …

Fortsätt läsaDe har varit så många, kvinnorna i mitt liv.

Min frånvaro och ensamhet är mitt vapen.

Ensamhetens ansikte.

Jag lever ett ensamt liv. Med rätta ensam. Utkastad från världen, eller, vill jag tro, så smet jag undan på egen hand och av eget val. Som en smutsig klinga mot besvikelse och rädsla. Visst vill jag tro att jag har guld att sprida. Även fast jag inte våga säga att det är säkert att …

Fortsätt läsaMin frånvaro och ensamhet är mitt vapen.

En bön om nåd inför åtrå.

Lite ljus. Stjärnorna ser ljusare ut i natt. Lite varmare, lite mer eldiga. Mer kol, syre och aska för oss att begrunda. Låt mig räcka dig en hand fylld med allt det jag har att erbjuda. Skulder, fulhet och all den kärlek du kan begära. Se på mig. Se allt jag är, kan bli, för …

Fortsätt läsaEn bön om nåd inför åtrå.

I osäker väntan på kärleken.

Min väg är min egen. En sån väg som du ser finner även jag. Men min väg ser annorlunda ut. Min väg är kantad av blommor i alla färger, på sidorna löper ett dike och bakom det finns en oändlig äng. Min väg är min, bara min. Du får gå en annan väg. Du får …

Fortsätt läsaI osäker väntan på kärleken.

%d bloggare gillar detta: