De har varit så många, kvinnorna i mitt liv.

Från min moder till polisen som grep mig. Alla dessa kvinnorna har förtrollat mig sedan jag föddes och den viktigaste av dem höll mig för första gången. Många vackra, så oändligt vackra. Visserligen, det är sant, några riktigt fula har det funnits med. Fula själar med fula skal. Lärarinnan med pekpinnen, hon som bestämt sig … Läs merDe har varit så många, kvinnorna i mitt liv.

Min frånvaro och ensamhet är mitt vapen.

Ensamhetens ansikte.

Jag lever ett ensamt liv. Med rätta ensam. Utkastad från världen, eller, vill jag tro, så smet jag undan på egen hand och av eget val. Som en smutsig klinga mot besvikelse och rädsla. Visst vill jag tro att jag har guld att sprida. Även fast jag inte våga säga att det är säkert att … Läs merMin frånvaro och ensamhet är mitt vapen.

En bön om nåd inför åtrå.

Lite ljus. Stjärnorna ser ljusare ut i natt. Lite varmare, lite mer eldiga. Mer kol, syre och aska för oss att begrunda. Låt mig räcka dig en hand fylld med allt det jag har att erbjuda. Skulder, fulhet och all den kärlek du kan begära. Se på mig. Se allt jag är, kan bli, för … Läs merEn bön om nåd inför åtrå.

Jag är alltid på en resa, en flykt, från kärleken.

Kansas City Vill du ha kaffe frågade hon? Jag var tvungen att tänka lite. Vad vill jag ha? Kaffe eller att du stannar kvar bredvid mig och bara är så där varm och snäll och underbar men mitt svar blev att visst ville jag ha kaffe. Hon reste sig upp. En lång kvinna. Långa ben, … Läs merJag är alltid på en resa, en flykt, från kärleken.