Alltså, jag erkänner, jag har skrivit för lite länge nu. En del saknar det, andra är lättade.

En liten ursäkt över de senaste och de närmsta inläggens kassa språkbehandling. Förra året skrev jag väldigt sällan. Vare sig här på bloggen, på mina böcker eller egentligen överhuvudtaget förutom en hel del konversationer med min äldsta son på Skype och en allt för stor mängd små korta inlägg på FB. Jag kan faktiskt inte …

Fortsätt läsaAlltså, jag erkänner, jag har skrivit för lite länge nu. En del saknar det, andra är lättade.

Bloggen och jag.

När jag läser, eller skummar igenom, de senaste dagarnas inlägg i bloggen inser jag hur viktig för mig den är. Oavsett om den spelar roll för en ena person förutom mig så är den min räddningsplanka. Här kan jag vräka ur mig all mina känslor, min frustration, mina svarta tankar, mina tårar och för den …

Fortsätt läsaBloggen och jag.