En röst inifrån mardrömmen.

Det är kväll och rädslan är här. Det är något märkligt som sker varje kväll. Samtidigt som jag känner mig förnöjd med att jag snart kan gå och lägga mig utan att det anses vara knasigt, så tvekar jag inför att gå stegen in till sovrummet. Det är någon sorts rädsla för att inte kunna …

Fortsätt läsaEn röst inifrån mardrömmen.

Litium, vän eller fiende?

Det glunkas om att jag kanske ska börja med Litiumbehandling. Så jag gör som jag brukar göra inför något nytt. Läser på om det hela. Den som vet är förberedd liksom. Ju mer jag läser om det hela, ju kallare blir jag i själen. Det är inget att leka med, den där medicineringen. För mig …

Fortsätt läsaLitium, vän eller fiende?

Mitt hjärtats röst är ostämd.

2012-04-28 14:43:23 Jag är inte rädd, jag kan fly. Nä, det är nog inte så. Det lurar spöken i varje vrå och jag vågar ibland inte ens sträcka ut min hand för att tända en lampa för att jaga iväg dem. Det är nog så livet är. Ett evigt flyende. Från någon man inte vet …

Fortsätt läsaMitt hjärtats röst är ostämd.

I natten slogs jag.

Kroppen fäktade och slog, jag sparkade hunden ur sängen. Hon gnydde och lade sig på golvet för att sova. Det var först när jag lovat heligt och dyrt att hon skulle få sova ifred som hon vågade sig upp i sängen igen. Jag lade mig utmattad i den andra sängen, utan kudde och utan täcke …

Fortsätt läsaI natten slogs jag.