Sidoeffekt.

Jag är fångad i en kropp som pulserar av felsända nervkontakter. Det kryper i hela mig. Natten gick endast och bara ut på att gå, gå, gå runt i cirklar eller slänga sig på soffan för att åter resa mig och rastlöst börja gå igen. Det är myrkrypningar som är en biverkan till de tabletter …

Fortsätt läsaSidoeffekt.

Att massera bort en skrivkramp.

Det är nästan ett fysiskt illamående som stiger upp i mig när jag tänker att jag ska skriva. Men jag tvingar mig. Inte för att jag anser att mina texter på något sätt överhuvudtaget vara viktiga för någon förutom mig. Men det räcker, för det är viktigt för mig att skriva. Det blir som att ge …

Fortsätt läsaAtt massera bort en skrivkramp.

När medicinen löper amok.En guldfisk talar om biverkan från Lamortigin.

Jag kan bara inte göra mig förstådd hur jag än vrider och vänder på orden när jag talar. Att skriva går lite enklare, bara långsammare än förut. Att läsa längre texter är stört omöjligt så jag läser mest bara löpsedlar. Det är som att titta på berg med mikroskop. Jag förstår allt men förstår ändå …

Fortsätt läsaNär medicinen löper amok.En guldfisk talar om biverkan från Lamortigin.

Litium, vän eller fiende?

Det glunkas om att jag kanske ska börja med Litiumbehandling. Så jag gör som jag brukar göra inför något nytt. Läser på om det hela. Den som vet är förberedd liksom. Ju mer jag läser om det hela, ju kallare blir jag i själen. Det är inget att leka med, den där medicineringen. För mig …

Fortsätt läsaLitium, vän eller fiende?