Mitt mellan då och sen. Väntan på hon som måste finnas därute.

I väntan på henne jag inte mött än  Staden var precis tyst. Kall, smutsig snö och tystnad. Där det brukar myllra av människor på en torsdagskväll om sommaren fanns bara ekon av inget. Fötter som trampar, mina fötter. Det nyinköpta skrivblocket i en ficka i väskan. Glas och is. De människor man möter verkar viska …

Fortsätt läsaMitt mellan då och sen. Väntan på hon som måste finnas därute.

Våren gör som våren vill.

Jag förstår inte varför människor har så bråttom med att slänga ut julen. Det verkar som att de försöker tvinga våren att komma lite tidigare. Det är väl så vi människor fungerar nu för tiden. VI försöker ha kontroll över naturen, utan att längre inse att naturen gör som den vill, gräset börjar inte spira …

Fortsätt läsaVåren gör som våren vill.

Terrorbalansen mellan mig och jag.

Jag tror vi alla använder oss av oss själva som ett instrument för att väga världen. Jag gör det i alla fall. Det är svårt att se på världen utan att mäta den mot sina egna erfarenheter och känslor och tankar och minnen och kunskaper. Man ser det man vill se. Det man inte vill …

Fortsätt läsaTerrorbalansen mellan mig och jag.

En ständig kamp, vanans makt.

2011-10-05 12:54:53 Det ryker igen från skorstenen i grannfastigheten. Nu får vi inte längre värmen från solen, vi är tvungna att skapa den. Man eldar och hoppas på att inte själen ska frysa till is under mörka kalla månader. Här är det varmt. Elementen hettar och jag funderar på att duscha. När jag vaknar måste …

Fortsätt läsaEn ständig kamp, vanans makt.