Mitt mellan då och sen. Väntan på hon som måste finnas därute.

I väntan på henne jag inte mött än  Staden var precis tyst. Kall, smutsig snö och tystnad. Där det brukar myllra av människor på en torsdagskväll om sommaren fanns bara ekon av inget. Fötter som trampar, mina fötter. Det nyinköpta skrivblocket i en ficka i väskan. Glas och is. De människor man möter verkar viska …

Fortsätt läsaMitt mellan då och sen. Väntan på hon som måste finnas därute.

Var person har sitt eget, personliga, ljus.

hur finner du ditt ljus?  När finner du ljuset? Själv kan jag finna det när jag minst anar att det ska dyka upp. Man kan sitta där i sitt elände och gnata på sig själv för att man är en sådan ensam usling, sedan som från ingenstans, dyker det upp. Ibland som en klar blixt …

Fortsätt läsaVar person har sitt eget, personliga, ljus.

Det är bara mina drömmar som flugit.

Det finns så mycket jag skulle vilja göra men inte har råd med. Det handlar inte om några stora drömmar, dem har jag lagt bakom mig. Men enkla saker, som att kunna gå på mer än en Elfsborgs-match per säsong, kanske till och med åka på en bortamatch. Men det går inte. Vi har inte …

Fortsätt läsaDet är bara mina drömmar som flugit.

En önskan om att önska mindre.

Jag önskar jag hade spelat mer på det där pianot mina föräldrar köpte åt mig. Jag önskar jag älskat de kvinnor livet gett mig mer. Jag önskar att min första gitarr inte gått sönder. Jag önskar jag givit mina barn mer och bättre och vaknare tid. Jag önskar jag inte vore så liten och fel …

Fortsätt läsaEn önskan om att önska mindre.