Tiden när allt står stilla och tystnad blir ljud.



Det fanns en tid för blodigt allvar
Det är dags nu, vi ska sluta leka
Vi kommer aldrig vara säkra på vår sak
Vi kommer alltid tveka
Du kommer alltid ha en plats
I mina drömmar, mina minnen som den rätta
Men i bruset är det svårt att höra ljudet av ett annat hjärta

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville

Vi kommer aldrig hitta vägen om vi inte tillåts misstag när vi letar
Det finns frågor ingen ställer, som har svar som ingen av oss vill veta
Jag kunde se i dina ögon att jag inte var ett svar på dina frågor
Men jag har alltid haft så lätt att bara surfa, glida, stjäla andras vågor

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag

Allt jag vill göra är att låsa upp din dörr
Söka skydd i ditt mörker och spela dig som en sång på repeat
Det vi har är oändligt mycket större än vanlig jävla kärlek
Åh spela mig som en sång på repeat

Bortom snön som täcker landet
I skydd av mörkret över staden
Ligger våren tyst och väntar
Som en laserman på taken
På en tyrannisk barndomssommar
Som regerat våra minnen
Från en tid svältfödd på bilder
Låt nu revolutionen komma (komma, komma)

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag

Allt jag vill göra är att låsa upp din dörr
Söka skydd i ditt mörker och spela dig som en sång på repeat
Det vi har är oändligt mycket större än vanlig jävla kärlek
Åh spela mig som en sång på repeat

Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville

Läs mer: http://kent.nu/latar/om-du-visste-vad-du-ville/#ixzz4Kl3j7OSx


dsc_0055

Hits: 0

Jag hoppas jag har fel. Snälla, låt mig ha fel.

Är det årets svartaste måndag som väntar?

Jag är nog sjuk. För mycket har krånglat de senaste två åren. Nya saker som rasar. Det är som att jag som alltid trott mig vara gjord av hårdaste stål, som överlevt så mycket konstigt, allt från att bli påkörd av en taxibuss och där läkaren förklarade för mig att jag på inget sätt borde överlevt, men jag bara fick lite blåmärken, till att fylla min kropp med allt som är farligt och giftigt.

Det enda som varit söndrigt är min själ och mina tankar.

Men efter att ha fyllt 40 så började saker krångla. Små saker, stora saker. Inget jag blivit rädd för, men väldigt irriterad. Ryggvärken som plötsligt blivit helt olidlig vissa perioder, till att balansen bara försvunnit och jag knappt kan stå rak när jag väntar på bussen.

Det är små saker som sagt. Men tillsammans har de blivit kors att bära. Jag har rökt runt 33 år, inte haft rökhosta en enda gång. Förrän nu när lungorna piper och väser när jag ligger ner, det känns som att jag inte får luft. Höfterna gör ont efter att jag har promenerat lite längre. Korsryggen skriker av smärta när jag reser mig upp efter att ha suttit i soffan.

frihet

Magen värker, brinner som eld. Det är svårt att pinka. Några gånger har jag haft perioder av två-tre dagar när jag för mitt liv inte kunnat gå rak utan varit helt sned, tänk dig som att jag bugade mig helt och hållet, men åt sidan. Det har dykt upp några gånger som sagt, inte gjort ont, men jag har för mitt liv inte kunnat resa mig upp. Som en förlamning i överkroppens ena sida.

Jag ser suddigt på ena ögat. Ibland somnar mina fingrar på vänster hand. Ibland är det som satt jag går på små kuddar under fötterna, andra gånger får jag glödande smärta under fotsulorna. Det där dyker upp och sen försvinner det efter några dagar.

Jag kan få några dagar när huden kliar så jag blir tokig. Jag vaknar på morgonen och upptäcker att jag har rivit sönder ryggen och magen under natten. En del dagar och nätter får jag myrkrypningar i både ben och armar.

Några gånger har jag ramlat gång på gång när jag varit ute och gått med Dipp. Ungefär som när man varit så full så att man inte kunnat gå rak och snubblar på allt hela tiden.

Ibland får jag svårt att prata. Jag får små kramper runt käkarna och läpparna och kan för mitt liv inte uttala orden jag ska säga. Jag stammar och försöker men det går inte.

Allt det där, plus tusen små andra saker dyker upp, försvinner, håller sig borta i månader, kanske rent av ett år, för att sedan, poff, dyka upp igen.

Nå kära vänner. I morgon ska jag till läkaren och förklara allt det där.

Jag är ju rätt säker på vad det hela handlar om. Ju mer jag läser om det, googlar på det, tittar på människors personliga berättelser om sina liv och upplevelser kring det hela, så…

Vad tror ni kära vänner? Gissa vettja.

Hits: 0

Detta är en skräckfilm som är sann.

Snö i alla kulörer. En gång var jag ung.

Det gick över.

När det känns som du har väntat sen du var barn
På att någonting ska hända, på närkontakt av något slag
När det känns som om du gjort allt sagt allt men inte får några svar
När det känns som om ditt bästa inte är tillräckligt bra
När fördämningarna brister och du håller tillbaka en stormflod
När verkligheten skakar och det flyter svart snö i ditt blod
Dom säger: Allt kommer bli bättre för tiden läker alla sår
Det är politisk propaganda från järnridån
Känner ni som jag sträck upp era händer

Det är fler än du & jag
Som förlorat nåt vi älskar i elden
Fler än du & jag
Som dansar för oss själva i mörkret
Som om det inte fanns nån morgondag
Jag vill inte vara ensam
Men vem vill vara ensam

Och det här är ingen mardröm, det är ingen fas
Det här är nåt som händer varenda dag
Det känns som om vi vaknat plötsligt i någon sorts skymningsland
Vi är levande döda, stapplar fram hand i hand
Och alla här vill leda
Men vi följer ändå blint
I ljuset från små skärmar kryper rädslan långsamt in
Över gatorna och torgen när butikerna har stängt
Upp för väggar genom fönster och ner i vår säng
Känner ni som jag sträck upp era händer

Det är fler än du & jag
Som förlorat nåt vi älskar i elden
Fler än du och jag
Som dansar för oss själva i mörkret
Som om det inte fanns nån morgondag…

Dom säger kärlek är en drog, jag tar vilken skit som helst
Men om kärlek är en drog är det ingen drog för mig
Du vet hur jag känner, ja, jag känner ju som dig
Jag älskar dina pengar dina pengar älskar mig
Jag älskar dina pengar vem vill inte vara rik
Jag vill resa och se världen vem vill ha ett vanligt liv
Men jag älskar bara pengarna för pengar gör mig fri
Ta mig till refrängen nu
Åh känner du igen dig?

Det är fler än du & jag
Som förlorat nån vi älskar i elden
Fler än du & jag
Som dansar för oss själva i mörkret
Som om det inte fanns nån morgondag
Jag vill inte vara ensam
Men vem vill vara ensam.

TEXT: J. BERG
MUSIK: J. BERG

12647489_915068328612609_6283888952716851864_n

Hits: 0