En dröm om vägen till Graceland.

Jag drömde om Willie Nelson. Av någon märklig anledning satt vi längst fram på andra våning av en dubbeldäckare, med en sommargrönskande värld utanför fönstren och en väg framför oss som bara fortsatte allt som vi åkte. Han var en trevlig prick. Rökte braj och pratade lugnt. Jag var nervig, rädd för att monstren inuti …

Fortsätt läsaEn dröm om vägen till Graceland.

Drömfabriken.

Markisen på balkongen är uppsatt igen, jag vevar ut den och den glider ut sakta, sakta. Men nu hänger den där, låt det regna, man kan ändå ställa sig på balkongen och känna den friska doften av sommar/höstregn. Snart nog börjar doften av snö dyka upp. Vintern kommer. Men inte än. På bussen in till …

Fortsätt läsaDrömfabriken.