Hur faen blev jag pervers och söndersupen?

Alltså, att beskrivas som varandes en pervers, söndersupen och nerknarkad person, psykfall,  illa omtyckt av alla, ingen människa. har någonsin brytt sig om mig, alla tycker illa om mig, och allt detta  sagt av en uppenbar antisemit och rasist med en alkoholproblematik och promiskuösa problem måste jag erkänna retar mig.

Speciellt det där med att hen säger jag är  pervers retar mig extra. Dessutom, det hela grundat  på  ett Monty Python inspirerat skämt utfört för 7-8 år sedan. Nog har jag begått de allra flesta synder som man orkar räkna upp, det ska då gudarna veta, men just den delen, pervers, har jag då aldrig ansett mig vara. Men, där ser man. Ännu en stämpel på pannan.

dude

Inte nog med att man aldrig någonsin kan bli av med stämpeln som missbrukare trots att man har ändrat sin livsföring radikalt och det för ett antal år sedan, det spelar ingen roll vad man gör egentligen, man kommer för alltid vara en skandalös alkis ändå.

Dessutom måste jag påpeka att knark aldrig varit min grej. Jag har varit folkölsalkis av stora mått, upp till 18 st 3,5% burkar om dagen, , men droger förutom de som farbror doktorn skrivit ut, har jag då aldrig ägnat mig åt.

Dessutom, det var sommaren 2007 eller 2008. Släpp det för fan liksom.

Det enda jag kan säga om det hela är: hrmph, jag är uppbragt.

Hits: 0

Jag hoppas jag har fel. Snälla, låt mig ha fel.

Är det årets svartaste måndag som väntar?

Jag är nog sjuk. För mycket har krånglat de senaste två åren. Nya saker som rasar. Det är som att jag som alltid trott mig vara gjord av hårdaste stål, som överlevt så mycket konstigt, allt från att bli påkörd av en taxibuss och där läkaren förklarade för mig att jag på inget sätt borde överlevt, men jag bara fick lite blåmärken, till att fylla min kropp med allt som är farligt och giftigt.

Det enda som varit söndrigt är min själ och mina tankar.

Men efter att ha fyllt 40 så började saker krångla. Små saker, stora saker. Inget jag blivit rädd för, men väldigt irriterad. Ryggvärken som plötsligt blivit helt olidlig vissa perioder, till att balansen bara försvunnit och jag knappt kan stå rak när jag väntar på bussen.

Det är små saker som sagt. Men tillsammans har de blivit kors att bära. Jag har rökt runt 33 år, inte haft rökhosta en enda gång. Förrän nu när lungorna piper och väser när jag ligger ner, det känns som att jag inte får luft. Höfterna gör ont efter att jag har promenerat lite längre. Korsryggen skriker av smärta när jag reser mig upp efter att ha suttit i soffan.

frihet

Magen värker, brinner som eld. Det är svårt att pinka. Några gånger har jag haft perioder av två-tre dagar när jag för mitt liv inte kunnat gå rak utan varit helt sned, tänk dig som att jag bugade mig helt och hållet, men åt sidan. Det har dykt upp några gånger som sagt, inte gjort ont, men jag har för mitt liv inte kunnat resa mig upp. Som en förlamning i överkroppens ena sida.

Jag ser suddigt på ena ögat. Ibland somnar mina fingrar på vänster hand. Ibland är det som satt jag går på små kuddar under fötterna, andra gånger får jag glödande smärta under fotsulorna. Det där dyker upp och sen försvinner det efter några dagar.

Jag kan få några dagar när huden kliar så jag blir tokig. Jag vaknar på morgonen och upptäcker att jag har rivit sönder ryggen och magen under natten. En del dagar och nätter får jag myrkrypningar i både ben och armar.

Några gånger har jag ramlat gång på gång när jag varit ute och gått med Dipp. Ungefär som när man varit så full så att man inte kunnat gå rak och snubblar på allt hela tiden.

Ibland får jag svårt att prata. Jag får små kramper runt käkarna och läpparna och kan för mitt liv inte uttala orden jag ska säga. Jag stammar och försöker men det går inte.

Allt det där, plus tusen små andra saker dyker upp, försvinner, håller sig borta i månader, kanske rent av ett år, för att sedan, poff, dyka upp igen.

Nå kära vänner. I morgon ska jag till läkaren och förklara allt det där.

Jag är ju rätt säker på vad det hela handlar om. Ju mer jag läser om det, googlar på det, tittar på människors personliga berättelser om sina liv och upplevelser kring det hela, så…

Vad tror ni kära vänner? Gissa vettja.

Hits: 0

När folk hotar krossa min skalle blir jag lätt sur.

 Kanske kan någon peka ut den mannen som hotade krossa min skalle häromkrävllen eftersom han i sin fylla trodde att en liten hund som följt med honomn var mig.

Han var korkad, Obildad. Otrevlig. Luktade inte såpa precis. Han hade en kvinna med sig som såg ut att skämmas. Det var i söndags kväll.

Här i #Viskafors På #Källebergsområdet precis vid #svängen från #postgatan till #Källebergsgatan på söndagskvällen, trä…

Posted by Bror Carlzon on den 7 oktober 2015

Hits: 0

Vem är jag egentligen? Jag fick bara halva manualen.

Jag står oftast naken.

45 år. Sjuksköterska. Totalt söndertrasad sedan 2004 livet 191efter många års kamp för att hålla ihop. Alkoholist. Bipolär. ADHD. Hund och två katter. En underbar hustru. Tre vuxna barn. Har författardrömmar. Morgontrött, eller är vaken i flera dygn. 

Jag kanske kan ge dig en ledtråd till varför en sådan som mig inte är farlig. Jag kanske kan förklara hur det är att vara psykiskt sjuk. Du kanske känner igen dig och får ytterligare ett bevis på att du inte är ensam. Har du frågar, fråga, vill du be mig dra åt helvete, gör det, jag bryr mig inte speciellt. 

Kort och gott. Välkommen till WoBWorld.

Akt

iviteter:Så lite som möjligt. Skriva, skriva, skrivaIntressen:Konst, litteratur, kvinnor, vin, musik och allt som får dig att känna dig som en kung och får dig att bete dig som hans narr.

Datorer, historia, läsa böcker, titta på film, blogga, skriva poesi och noveller även ett antal romaner som ligger och bubblar. ELFSBORG ELFSBORG ELFSBORG

Kärlekens spel

Favoritmusik:MorrisseyRobbie Williams, Elvis, Sinatra, Lennon, Kent, Depeche mode, Ac/dc, MetallicaStefan Sundström, Sugabebes, Povel Ramel,Korn, Eminem, Snoop dog, Vivaldi, Beethoven, Motzart, Kraftwerk,Rolling stones fram till 1974 och allt som låter utom dansbandsmusik som är djävulens musik.

Favoritprogram på TV:Mythbusters, två och en halv män, Morden i Midsomer, dokumentärer,nyheterna, musikbyrån, Vita huset, Numbers, Jordan rättsläkare, Allå allå, Family guy.

Favoritfilmer:Bourne-serien, Den långa milen, Nyckeln till frihet, gamla svartvita Hollywoodproduktioner av klass, Allt med James Stewart, det mesta med Tom Hanks och Nicolas Cage, Sagan om ringen triologin,komedier.

Favoritböcker:Tre män i en båt, allt av Woodehouse, Bukowski, deckare. Biografier,historia. Knepiga saker som jag inte själv förstår men som jag kittlas av.

Favoritcitat:”Våga vara rädd”. J. Berg
”De enkla svaren får de enkla människorna ta hand om” B. Carlzon

”I’m not going to change the way I look or the way I feel to conform to anything. I’ve always been a freak. So I’ve been a freak all my life and I haveto live with that, you know. I’m one of those people.” J. Lennon

Om mig: Glad skit som går hemma eftersom jag gått in i den där väggen som alla pratar om. Kan ingen jäkel flytta väggfan? Utbildad sjuksköterska och trebarnsfader. Mer pratglad än jag kanske borde vara. Men jag är tyst när jag dyker under vatten. Endast då.

Sjuk sjuksköterska, mörkhårig, ljushårig, gråhårig, 40+, skör som pergament stark som stål, flamsig, allvarlig, pretentiös, care free, pengalös hagalning, klok, korkad, bipolär, konstnärlig, vet väldigt lite om väldigt lite, hund och kattägare, skrivande, läsande, bloggande, tv-tittande, kort, tjock, polisongförsedd, klockfreak, skoälskare, Älskar och är älskad av min hustru Den Helande Henrietta, långsam, rör mig med blixtens hastighet, en enda rörig motsättning, sammansatt.

Tusen andra ting, såsom människor plägar vara.

Hits: 0

GÖr något gott på bara tre minuter.

Mad i think.DU kan göra en stor insats i en oerhört viktig fråga på ett oerhört lätt sätt.


 

Skriv under för bättre psykiatrisk vård i Skåne https://www.facebook.com/events/433995436793471/

Posted by Bror Carlzon on den 3 oktober 2015

http://www.skrivunder.com/upproppsykiatrin

psykiatrins stigma

Hits: 0

Good morning mr Hitler.

Jag vet inte alls vad som skapar en människas värderingar.

Jag hoppas och tror ingen tvekar om vad jag anser om vissa saker. Invandring och politik och hur man ser på andra människor. Visst, jag erkänner villigt och fullt, jag har själv ingen fläckfri historia att presentera. Jag har utnyttjat och sårat människor, det kommer liksom med paketet när man är missbrukare och som ungdom och barn rastlös och rörig i själen.

Men jag hoppas jag lärt mig, utvecklats som människa och framför allt, jag vet, inte tror, jag vet, att jag försökt och försöker gottgöra vad jag gjort och att jag är ångerfull och skäms för väldigt mycket jag gjort i mitt liv.

Men det har inte riktigt med saken jag funderar på. Mina värderingar har alltid varit likadana, egentligen, jag har bara våldfört mig på dem. Men de har suttit djupt i mig. ALLA människor, fel, de flesta, är goda och värda att få chansen att leva i fred och frihet och med känslan av att vara trygg och mätt.

livet 189

Jag blir heligt förbannad över hur vår värld ser ut. Försöker göra vad jag kan, höja rösten för vad jag tycker är rätt och vad jag tycker är fel. Inte vara feg, titta ner i marken medan andra omkring mig tanklöst och historielöst likt pappegojor upprepar samma fraser.

“Vi har inte råd, tänk på våra gamla och barnen och våra hemlösa, tänk på våra värderingar, tänk på vår religion, de kommer ta över, de är kriminella, de våldtar, de är konstiga, de tar våra jobb, de lever på bidrag, bla, bla, bla”.

För, vad är VÅRA gamla och barn och hemlösa och sjuka? Vad jag vet så äger jag ingen alls sådan människa. Vad jag vet så lämnar vi villigt över ansvaret för de gamla och barnen och de sjuka till andra, till ålderdomshemmet, till skola och dagis och de sjuka låter vi andra, någon annan, vem som helst, ta hand om och de hemlösa. Tja, ärligt talat, när tänkte du senast på en sådan?

Jag har själv hört och upplevt (upplever) hur det är att vara en av de sjuka. En som, håll i dig nu, någon som lever på bidrag. Någon som bara man vrider om tummarna på kommer sluta lata mig och börjar jobba.

Ändå är jag en av de “VÅRA”. Men, det är som att när man hittar någon som är ännu längre ifrån den egna villan och semestern i Turkiet och som inte är hel och ren och gratis utbildad så börjar man helt plötsligt tänka på de där andra, de som man tidigare, för bara någon minut sedan, raljerat och förminskat och trampat på. Då helt plötsligt blir de lite mer värda, bara för att någon annan blir mindre värd.

Jag fattar inte. Jag kan inte förstå. Jag har hört, redan för 20-25 år sedan hur man kallar människor blattar. Hur man kallar människor negertroll, hur man på lunchen sitter och pratar om invandrare som lata och hur de (på den tiden, jag lovar, så trodde man verkligen det) odlade potatis i vardagsrummet.

Jag tänkte att de var så få att det inte spelar så stor roll, de där som fnös åt människor som inte växt upp i samma trappuppgång som de själva. Jag tänkte att människor måste vara oerhört korkade som trodde man kunde odla potatis inomhus. Jag tänkte att ondskan var minimal i den värld jag levde i.

Jag hade fel. För, det har visat sig att de där som pratade så föraktfullt om sina medmänniskor är så många fler än jag trodde. Då viskade några fåtal om det, nu är det så många att man blir matt.

Matt, slut, trött, arg, ledsen, rädd. För vi lever i tider när det är helt ok att säga saker som man inte behöver tänka på förringar andra människor, kulturer, länder. Barn, gamla, unga, män, kvinnor.

Mina värderingar, mina känslor är sådana att jag kommer göra allt jag kan för att gå emot mina egna tankar om att jag inte orkar kämpa för vad jag tror på, att jag inte orkar ta diskussionen.

Men, varifrån de där värderingarna och känslorna kommer ifrån. Det kan jag inte förklara.

Jag är bara glad över att de finns där.

Hits: 0