Välkommen ambivalens, min käraste vän.

Jag har ingen som helst aning om vilket humör jag har i dessa dagar. Ena stunden finner jag mig sitta och tycka förfärligt synd om mig själv, en liten sjuksköterskepojke helt allena i världen, men sen gaskar jag upp mig och tycker att livet är underbart och fullt av möjligheter.

Fortsättningen på min behandling. Nytt kapitel i boken som handlar om mig.

Jag är färdigbehandlad på beroendemottagningen och skall till öppenvården. Jag Rockar! Vad konstigt det kommer kännas att bli utskriven från Beroendemottagningen och byta till öppenvården. Jag har skött mig (nästan hela tiden) precis som jag skall. Mina blodprover har varit bra sen 5 år tillbaka och de ser inte längre någon anledning på att jag …

Fortsätt läsaFortsättningen på min behandling. Nytt kapitel i boken som handlar om mig.

I min värld är vi alla knäppa.

Jag lever med mina diagnoser. För det är så man säger i våra kretsar. Man slutar säga ord som sjukdom eller ohälsa, man talar om diagnoser och samsjuklighet och andra ord som de flesta nog inte skulle använda. Men man blir en del av en social cirkel, precis som att poliser använder ett eget internt …

Fortsätt läsaI min värld är vi alla knäppa.

Ger aldrig någonsin upp.

Det blir bättre med tiden. Jodå. Jag mår bättre än igår. Än så länge i alla fall, sade pessimisten i mig, den där lilla rösten som alltid ligger i bakgrunden och fyller mitt hopp med svärta. Men, egentligen är jag, faktiskt, en rätt positiv människa. Jag vet, det verkar inte som om man bara känner …

Fortsätt läsaGer aldrig någonsin upp.