Kan solen bränna livet?

Fint väder ger mig en puttrande lågmäld ångest.

Det är tanken på att jag borde njuta som gör att jag inte för mitt liv kan njuta. Om jag inte glömmer mig själv för en stund, och det är inte lätt för någon som är så förbannat kär i sig själv som jag är.

Solen skiner och jag nästan vägrar gå ut på balkongen för att känna värmen. Sitter hellre inne i vardagsrummet eller ligger i sängen eller sitter och röker under fläkten i köket. Allt som inte är ute, allt som inte liknar något som kan skapa minnen att ta fram och lindra vinterskräcken i december.

20150701_172014

Jag sitter och tänker att livet går så fort och att man borde, nej ska, njuta av alla sekunder då universum bjuder på något som själen kan vila i. Ju mer jag tänker ju hårdare blir knuten i magen. Det är som en kramp i det andliga bröstet, en psykisk hjärtinfarkt. Ett hot om evigt mörker.

Men jag vet ju, att om jag bara  ger mig ut och ger upp så kommer jag må bättre. Ja, nästan bra för faen. Inte helt, för det ligger inte för mig, men nästan. Så nära man kan komma utan att brännas sönder av lycka.

Solen skiner, fanskapet, himlen är blå och jag är säker på att allt vattnet i alla sjöar och alla hav värms upp så fort att det kommer ryka om vattnet om bara några dagar.

Så jag sitter kvar.

Hits: 0