Om att få en chans efter att man varit ett svin som missbrukat.

Med risk för att reta upp många människor så måste jag säga att jag tycker att det är dags att låta …

Fortsätt läsaOm att få en chans efter att man varit ett svin som missbrukat.

Vägen mot November.

Att allt ska vara så förbannat krångligt. Det är som att man aldrig får slappna av. Så fort det ena eländet slutat är det dags för ett nytt. Missförstå mig inte (eller gör det om du vill), jag menar inte att jag skulle vara unik i det här, troligen så har alla sitt kors att bära.

Men ändå, man är sig själv närmast och allt det där. Det är ju ändå jag som lever inuti mitt skinn och jag måste erkänna att det känns som en illasittande kostym vissa dagar.

Hösten är här, snart svingar sig november in och i år så känner jag av den gamla välkända depressionen som jag sluppit i några år. Det blir mörkare, kallare, sorgsnare för varje dag. Löven släpper tagen om träden och jag själv släpper taget om glädje för ett tag.

Det har varit ett dåligt år. Inget har riktigt blivit som det borde. Men, jag är ju en idiot och korkad som få, för jag slutar aldrig hoppas på något bättre, att se på framtiden som något som har alla möjligheter att bli lite ljusare. “Det ordnar sig” brukar jag säga och reta livet ur Den Helande Maria som tycker jag tar för lätt på livet.

Men, det är mitt sätt att se på all skit som händer i tillvaron och vet ni, det funkar. För det gör ju precis det, ordnar sig.

Hits: 0