En dröm om vägen till Graceland.

Jag drömde om Willie Nelson. Av någon märklig anledning satt vi längst fram på andra våning av en dubbeldäckare, med en sommargrönskande värld utanför fönstren och en väg framför oss som bara fortsatte allt som vi åkte. Han var en trevlig prick. Rökte braj och pratade lugnt. Jag var nervig, rädd för att monstren inuti …

Fortsätt läsaEn dröm om vägen till Graceland.