Tankar från botten av brunnen.

Farten tog inte slut sakta och skönt. Det svänger rätt in i trötthet så kraftig att jag började sova långt innan kroppen somnade. Den kropp som förövrigt aldrig sover utan hela tiden rör sig. Det sägs så om mig  i alla fall. Jag vet inte själv.

Gång på gång de senaste veckorna har jag märkt hur jag helt enkelt inte fixar livet. Jag vill så gärna med det blir pannkaka av allt och jag själv finner mig djupt inne i sovrummets mörker. Så trött att jag inte ens orkar lyfta på ögonlocken när jag vaknar, så att jag tror jag blivit blind och sätter mig upp med ett ångestskri.

Det är så det ser ut. Det är inte vackert, det är hjärtklappning, svettningar, muskelryckningar, svårt att svälja, torr mun, förlamande trötthet, tunga tanker och sorg över att jag inte någonsin kommer få tillbaka den där tiden jag förlorat sedan jag var 21 år. För jag ser ingen mening med alla de där timmarna i ren och skär panik som hela tiden har avbrutit mitt liv, nyckfullt och utan röd tråd att följa.

Det var såhär det såg ut i början av hela fallet. Nu är jag livrädd för att jag kommer falla så hårt igen. Kanske klarar jag av detta. Eller så gör jag det inte och då är det som att 4 år av kamp är bortsuddade och till och med minnet av dem försvinner. Inte bleknar utan försvinner.

Ibland vågar man inte tänka längre än till nästa andetag.

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.