Tankar i soffan

Gamla v

Image via Wikipedia

Det här är väl ändå en fånig dag. En massa tid som går ut till att fundera kring om man blir lurad eller inte. Själv luras jag inte alls. Jag orkar bara inte med det. Det känns liksom lika onödigt som julottan. En gammal tradition som inte gör varken till eller ifrån.

Däremot känns det underbart att våren är här på allvar. Jag vet inte, snart fyller jag 41 år. Vad hände? Det var ju precis nyss, bara någon dag sedan, jag fyllde 10. Eller 12 eller 23 eller 30. Allt bara rullar på, i allt mer svindlande fart. Obönhörligt. Alla de små problem som dyker upp när man blivit lite äldre än ung. Den gryende oron för en brakinfarkt eller att man börjar känna sig pinknödig medan man faktiskt pinkar.

Jag är väldigt dålig på att bli äldre. Det passar mig inte riktigt. Det är inte det att jag är orolig för att få rynkor eller att allt mer grå hårstrån dyker upp, det gör mig det samma. Men att stelna. I tanken bli allt mer bakåtsträvande. Att bli en gubbe som säger det var bättre förr. Eller som faktiskt lever sitt liv genom det som var förr. Gamla glansdagar. Som när man möter gamla vänner och bara har dom gamla dagarna att prata om. Hur man fastnar i ord om saker som hände för 20 år sedan men inte har något som helst gemensant längre.

Eller hur Spotifylistan aldrig har något nyproducerat i sig. Bara gamla låtar som man lyssnade till när man var 23. Det oroar mig. Att bli fel. Inte före men efter.

Men det är väl så att om 30 år kommer jag se tillbaka till den 41-åriga Jonas och tänka: lilla pojk, du visste ju inget alls om livet. Jag hoppas det i alla fall. Att slå sig till ro ger mig kalla tårar (sic).

Så jag gör väl som jag brukar göra, nu för tiden. Upptäcker nya saker, ting och personer och platser och intressen. För även om man kanske tror sig vara fast i tiden så är det ju faktiskt inte så. När jag tänker efter. Det är sällan fel att tänka efter.

Nu har jag hund. Uppskattar skogen som något annat än ett ställe man gömmer sig i för att dricka stulna folköl. Gå på promenader eller gå till tysta barer där män sitter längs med baren och stirrar tomt ut i luften. Jag dansar inte längre men jag saknar det inte heller. Om 20 år kanske jag dansar igen.

Öl är ersatt med espresso, meningslösa aktiviteter är ersatta med eftertanke och noga val. För jag har inte längre tid att slösa bort min tid. Livet är för viktigt för att slängas bort på saker man inte vill göra. Det där med att säga att man aldrig har tid med det viktiga verkar ju bara korkat. Vad ska man göra om inte det viktiga? Ska man ägna sig åt oviktiga saker hela tiden så kommer man ju säkerligen ångra sig när man väl sitter där och blir matad med passerad matjesill på midsommarafton och livet är på väg att rinna iväg på allvar.

Därför ska jag nu ta en kopp kaffe till, röka en cigarett, gå ut med hunden och sedan fylla dagen med vad jag vill. Bara det spelar någon roll

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. puffan78 skriver:

    Tiden springer verkligen iväg. Jag är 32 men känner mig som 15, vart tog alla dessa år vägen? Jag hänger inte med!

    Och rätt vad det är så kommer man sitta där och vara gammal. Och jag kommer säkerligen vara en bitter kärringjävel, för att livet inte blev som jag ville. För att livet… inte gett mig något.

    Jag är faktiskt livrädd för att åldras. Men som sagt så springer tiden iväg och det finns inget man kan göra för att hejda den. Så snart sitter vi där. Jag borde verkligen – precis som du – försöka att leva livet innan jag dör. Jag vet bara inte hur man gör..?

    Förresten. Jag är redan en bitter kärringjävel, men endast 15 år i skallen.

    KRAM!

    • WoB skriver:

      Fast jag tror inte du är så ung som 15 i skallen. Mycket motgångar från början gör att man blir tämligen klok tror jag. Men inte faen kan man leva livet när man mår kass? Det är faen så mycket lättare att må bra när man funkar i själen. Det vet jag.

      Sen är det nog så att man bara kan leva livet på sitt eget sätt, inte snegla på vad man tror att andra tycker ska vara rätt. Det känns i alla fall för mig som att när jag väl kom på det så blev jag liksom helare. Eller om jag kunde komma på det just för att jag blivit helare. Eller för att jag är mitt i livet och inte längre har tid eller ork eller lust att leva någon annans liv. Faen vet vad som stämmer, kanske allt på en och samma gång.

      Förresten ser jag fram mot ålderdomen. Jag ska alltid vänta med att skita tills de nyss bytt blöja, hänga på larmet och gnälla tills de vill döda mig men inte kan för att de är personal :-)

      kram!

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: