Tankar inifrån det röda tyget.

Jag längtar redan efter röda maj.

Sommaren håller på att ta slut, den rinner mig ur händerna. Snart är det som om den aldrig varit. Juni, juli, augusti förvandlas till november. Då när allt är svart och vått och kallt. Inte än, men väldigt snart.

Den har inte riktigt kommit än. Enstaka dagar men inte mer. Ingen vecka med tryckande värme som tvingar en att sova på balkongen, inga heta dagar. Bara vind och väta. Kyla. Jag hatar kyla. Är frusen av mig. Ve den som fryser i  vårt land.

Men än är det inte försent. Balkongen står kvar. Med sitt varma trägolv, det som våra grannar gav oss. Markisen är lika vackert mörkblå som den alltid varit. och Viskan flyter där nere bredvid tågspåren. Det är vackert, ack så vackert.

upp

Det som tynger mig mest just nu är min trötthet. Den är förlamande. Tvingar ihop mina ögonlock mest hela tiden. Jag sover och sover. Inte alls en depressiv sömn, för jag mår inte dåligt på det sättet. Men jag är trött, så trött så trött. Varje steg är trögt och långsamt. Varje andetag drar jag som om bröstet vore nertyngt av blytyngder.

Soffan är mitt hem. Det röda tyget omsluter mig nästan. Sveper in mig. Soffkuddar och filtar och Discovery på Youtube. Musik och längtan efter energi. Tankar på alkohol och lättja.

Sommaren fortskrider, jag står kvar. Kanske blir det inte en bättre sommar än så här. Inga bad i sjön, inga promenader under gröna träd. Inget kaffe i skogen, inget uppslaget tält vid en tjärn. Bara soffan.

Det är sådant jag tänker där jag ligger.

 


 

 

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.