Välkommen ambivalens, min käraste vän.

Jag har ingen som helst aning om vilket humör jag har i dessa dagar. Ena stunden finner jag mig sitta och tycka förfärligt synd om mig själv, en liten sjuksköterskepojke helt allena i världen, men sen gaskar jag upp mig och tycker att livet är underbart och fullt av möjligheter.

Smaka på elden. Lögner som brinner.

Det var länge sedan nu. Dagar och veckor går och blir till månader som tillsammans bildar den grå gröt som livet trots allt är. Grått med små färgklickar utspridda, så små att vi ibland inte ser dem. De finns där, som skatter att samla men vi ser bara det grå.

Eftersom jag är lat och har upptäckt att jag kan spela in det jag tänker så har jag gjort det tämligen ofta det senaste. Dessutom klottrat en faslig massa små tankar och utkast i block som är utspridda här och var.

Men. Saker har ändrat sig. Jga är ensam igen. Eller, det är jag, katten och hunden och en massa musik som lever kvar här. Bara vi.

Men, jag har som sagt pratat in en massa små tankar på mobilen. Använt samma metod som jag alltid gör när jag skriver. Bara talar, eller skriver, rakt ut. Ingen tanke om vad det ska handla om, inga planer. Bara rakt ut.

Ibland blir det bra. Ibland blir det skit. Oftast blir det medelmåttigt. Men ibland blir det guld.

Det som jag lagt ut här, det ljudspåret, tror jag banne mig är det absolut bästa jag fått ur mig, någonsin. Så, härmed presenterar jag min skapelse: Smaka på elden.





Hits: 0

I have been guilty Of kicking myself in the teeth

Jag försöker verkligen. Kämpar, för hela mitt liv. Låtsas att allt är bra, bättre. Eller, jo men det är bättre. Faktiskt. Sakta men säkert. Tror jag. Men varje gång jag testar mina gränser, fysiskt och psykiskt, ramlar jag ner en bit igen. Tårar i själen, ledset hjärta. Sorg. Bury me softly in this womb I …

Fortsätt läsaI have been guilty Of kicking myself in the teeth

%d bloggare gillar detta: