Tiden läker alla sår. Hoppet som bandage.

Det bor hopp i mig.

Jag svarade på en kommentar och kom på att det är ju just så det är. Ända sedan jag fann hopp i min själ så har mitt liv sakta blivit bättre. Jag är starkare, även om jag är ynkligt svag vissa dagar. Men på det hela taget är jag mer levande än jag varit på 25 år.

Hoppet är grogrunden för mod, mod är mylla för lycka. Allt hänger ihop, men hoppet är kärnan i ett gott liv. Så jag hoppas. På framtiden, på mina drömmar, på landet och världen. Något håller på att ske, något jag är i takt med.

Kärleken
Min äldsta son, Den Helande Maria och en lycklig man, den man som är jag.

Främlingsfientligheten får slåss mot starka krafter i vårt land, det själviska byts ut mot djupare tankar, på andra, på att vi måste vara många som lever tillsammans och hjälper varandra. Jag hoppas på det, jag tror det och det ger mig styrka att leva och låta leva.

Kärleken. Den som stormade in i mitt tidigare iskalla hjärta. Den gör alla själens rakblad utan egg. Musik och filmer och böcker. Vackert väder och gröna blad. Sommaren som står och bara väntar på sin tur. Livet är gott. Det är värt att leva. Inga mer svarta tankar om döden. Den kommer, så klart gör den det. Men jag kommer kämpa mot den, inte längre välkomna den. Inte söka den.

Vilken skillnad.

Vart det vände har jag ingen koll på. Men en dag reste jag mig från den smutsiga madrass jag låg på och började leta efter en framtid. Den är här nu. Framtiden och nutiden. Det som har hänt har hänt, det kan jag inte styra över längre. Men jag kan förlika mig med min egen historia. Lära mig av det jag gjort fel och göra allt jag kan för att leva på ett annat sätt.

Alkohol. Jag drömmer fortfarande om att få bli full. Inte illamående och sjuk, men en fylla som skapar tillfällig mjuka konturer i samtiden. Men så kommer jag på. Den försökte döda mig, alkoholens alla demoner. Jag vet fortfarande inte hur jag ska undvika den, den dyker upp då och då och jag ger med mig. Men inte utan att glömma hur den där madrassen kändes mot huden. Aldrig mer.


Aldrig mer.


 

Inga stormar och inget hat. För jag har hatat. Människor men mest livet. Avskytt varje sekund jag var vaken. Sökt vila och sömn. Ett liv utan att leva. Drömmar. Bara drömmar. Men så kan man inte leva sitt liv. Inte om man vill ha ett gott liv och jag kämpar med alla krafter jag har för att leva ett sådan. Det finns inte längre tid att slösa bort. 44 år betyder att tiden rullar iväg och jag får inte slösa bort mer.

Därför är jag förhoppningsfull inför framtiden.

Det är dags att leva nu.

Träffar: 1

4 tankar på “Tiden läker alla sår. Hoppet som bandage.”

  1. Vi ger varandra kraft. Det är så den äkta kärleken fungerar. Det är i alla fall så jag ser på saken. Du och jag mot världen.

  2. Ja jag är faktiskt väldigt stolt över att jag orkat ta mig igenom allt det som hänt de sista 20 åren, att jag lyckades finna kraften för att börja resa mig upp. Jag har fått oändlig hjälp på vägen, men det stora jobbiga har jag gjort på egen hand. Så ja, jag är stolt. Jo, min fru gör mig yngre, mindre ärrad. Det finns alltid en väg ut ur misär. Det gäller bara att finna den och det är inte alla som klarar det. De sitter fast i sin hopplöshet och klarar inte att vända på saker på egen hand. Vi måste alla göra vårt för att de ska kunna finna kraft igen. Att vända människor som ligger på botten ryggen är att slösa bort liv.

  3. Du kan aldrig ana hur glad jag är att vi funnit varandra, du och jag . vi som aldrig någonsin skulle ha en relation, aldrig! Nu sitter vi här, man och fru i 5 månader och många år ska det bli.
    Du har räddat mig, helt ärligt. Det är inget jag säger bara för att det ska låta bra. Innan vi träffades så var det bara svarta tankar och jag tittade ständigt på den stora eken, den med kraftiga grenar, men så kom du.
    Du räddade mig då, du hjälper och stöttar mig idag, i morgon och alltid. Du är underbar!

  4. Vad jag blir glad av att se dig klätta upp på stegen. Du ska vara stolt över dig själv. Du visar att vill man så kan man. Helt plötsligt ser du 15 år yngre, eller så blir du det brevid din vackra fru ! Sträck på ryggen och sprid din resa så kommer du ge många människor hopp och styrka. Mvh Alexandra

Kommentarer är stängda.