Till slut är allt väl.

Allt jag ville få har jag fått.

Som fladdret av kollibrivingar besöker hoppet mig. En känsla jag igen känner, så länge efter allt det svarta landade i min famn.

Ett hopp om liv i frid. Lugn som stiger i mitt bröst, helt utan att jag kallat på det. All oro och allt larm försvinner, dag för dag.

Solen skiner i min fattiga själ, värmer kropp och tanke, låter känslorna ta plats och finnas till. Själv sitter jag i lugn och ro och äter en smörgås.

 

Själv är jag inte längre själv. Mitt liv fylls av männiksor och det återkallade hoppet. Kroppen fylls av det allra rödaste blod och lungorna av ciggarrök.

Mitt i allt detta, precis i centrum, finner jag mig själv, den jag var för så länge sedan, fast nu bättre, visare, klokare och lugnare.

 

Ungdomens hets har förbytts i tankar på barnen, på det gröna gräset och kvinnan jag kanske kommer hitta och älska. Ingenting är som det varit, men så mycket bättre.

Så. Hoppet besöker mig och jag serverar det en kopp kaffe och en plats i min allra finaste fåtölj. Vi sitter tillsammans och lär känna varandra igen.

 

Så mycket tid har försvunnit i luften, som rök från en stilla brasa. Människor som försvunnit, andra som tillkommit. Alla har lärt mig något. Nu när jag vågar.

Allt det jag gjort är att leva. Nu lever jag gott. Jag har lärt mig av läxan. Stångat huvudet i väggen, gång på gång och blodig ropat på nåd. Ett slut.

 

Erfarenheten har gjort mig till den jag är. Lika vacker i själen som ful i anden. En skör kropp, en social händelse. Men allt jag ville få har jag fått. Hurra.

 

Nu skriker anden på mer, högre ting. Vackra tankar och kloka ord. Att frigöra en undangömd kreativitet som jag varit rädd för men älskat över allt annat.

Dagen har kommit. Jag är fri. Att älska, att äta och dricka, porlande vatten. Att bada naken i livets strömmande flod. Jag är beredd, jag är klar för detta.

 

Vita vägar, en grönbädad säng. Ett fönster ut mot en grönskande värld, fylld av gräs och buskar och sol och moln och oändlig frihet.

Alla gränser är imaginära, alla förbud är bara en idé som polisen vaktar. Barnen är fulla av liv, jag är full av försoning och fridens konung.

 

Återstart. En chans att leva mitt fortsatta liv utan att vara ständigt rädd för rädslan. Nu är min tid och den vill jag dela med mina vänner och mina barn.

Det är dags.

 

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.