Tredje dagens evangelium.

Dag tre. Det är lika bra att börja räkna dem. Kanske kan det göra någon nytta för mig. Än så länge är det helt ok. För, det är ju faktiskt inte första gången jag gör det här. Det har skett gång på gång i 10 år. Men jag faller så ofta. Kastar mig rakt ut i ansvarslösheten och vips står man där över vasken på morgonen, med en 10% öl, den där man köpta dagen innan för att man visste att det där ögonblicket skulle komma. Det kom alltid tredje dagen.

Avskyn mot mig själv förvandlar mig ibland till ett lik. Kanske kan jag vinna livet från döden.

Då när man tvingar i sig den vidriga vätskan, en klunk som genast kommer upp igen, skummig spya som plaskar ner i vasken. Tårar i ögonen, snor i näsan. Återigen en klunk och samma procedur gång på gång tills magen vant sig och droppar stannar kvar, den där varma känslan i kroppen kommer smygande.

Jag brukar lura mig själv där vid vasken. Att jag vunnit något, även fast jag förlorat stort.

Aldrig mer. Aldrig någonsin mer. Jag vägrar!

Men, återigen det där förrädiska ordet. Men, kanske skulle man …

Så jag räknar dagar. Det går lättare för varje gång. Avskyn mot mig själv står bakom och stöttar. För när jag vill vara mig själv, den där Jonas jag är längst inne, så innebär det att min hjärna är nykter och klar. Att tankarna inte blir grumliga, även fast de är tusen och tusen igen, susar omkring, alla på en och samma gång. Tanketrängsel go’ vänner, det är inget att leka med. Inget för amatörer. 


Tredje dagen.


 

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.