Tricket som jag glömde

Sinatra. Hur faen kunde jag glömma Sinatra? Han lyckas alltid liva upp mig, pigga upp mig, göra mig glad och kanske lite lycklig. Det är som ett minne av en lättare och bättre värld. Där inte alla var så rädda för varandra. Fast det var de nog då med. Men jag kan väl få tro att de inte var det?

Så jag lyssnar på Frank och vips så är mitt sinne muntrare och lusten till kärlek väcks. Vore trevligt att finna lite ro. Men det ligger nog inte för mig. Alltid på väg, aldrig still även fast jag sover. Hela tiden på jakt efter något annat än det som finns.

Fast jag har nog kommit på tricket. Det är bara det att jag glömmer det titt som tätt. Stanna i världen och stå stilla och höra hur naturen lever, hur staden andas, hur musiken flyter fram.

Kanske finner jag något jag kan leva i en dag.

Jag har pippi på att fotografera träd. Men de är ju så vackra.

Hits: 0

2 tankar på “Tricket som jag glömde”

  1. Nämen, inte kan man lyssna på Frank och tänka på våld. Det är svårt. Fast jo, den kopplingen finns onekligen med.

    Livet som hundägare passar mig som handen i handske. En underbar tillvaron för det mesta. Även om jag har svårt för det där med att gå ut mitt i natten för att eländet är pinknödigt :-)

  2. Fint foto :)

    Hm, Frankie boy….jag tänker snarare på gangsters och våld när jag hör honom hahaha.

    Jaadu, såg inne hos Catten att du börjar få smaka på det ljuva livet som hundägare……och en annan jävla hundägare är det som fått mig att börja blogga igen, på gott och på ont :/

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: