Trötta tankar en trött morgon.

Tidig morgon, klockradions klocka visar 4, 02. Jag funderar på att gå upp. Men blir liggande. Stirrar på klockan som om den kunde hoppa till 7.00 bara genom min tankekraft. Inget speciellt händer. Klockan går sakta framåt. Visar vägen inför dagen. Hunden snarkar lite lågt och katten surrar på vid min kudde.

Jag tänker på att jag försöker sluta röka. Lusten att gå upp och dricka kaffe och ta en cigg. Ta tusen cigg. Millioner cigaretter. Röka tills lungorna värker och hjärtat hotar hoppa ur bröstet på mig. Jag ligger kvar. Somnar och vaknar först vid 6.50 igen.

Jag blir liggande i några minuter. Tänker på kärlek och livet och döden och att jag inte vågar förlora både kärlek och liv. Livets slut är ofrånkomligt, men kärleken kan stanna om jag bara vårdar den. För första gången verkligen vårdar den. Uppvaktar och håller mig mild i humöret. Inte går min egen väg utan vår väg. Kär och galen.

När jag gått ur sängen samlar jag ihop gamla fimpar och tobaksrens och rullar en cigg. Röker den med smaken av aska och glöd och död lämnar en bitter smak i munnen. Jag tar mina mediciner, de som ger mig styrka och mod och godhet och tålamod. Dricker lite kaffe. Klappar katten. Jycken ligger i soffan och sover igen. Hon är morgontrött och jag är pigg. Vill börja dagen med ett brak men får vara tyst för att inte störa grannarna. Jag vill dammsuga helt plötsligt. Jag får hejda mig.

Någonstans finns ett  gnagande tvivel på att jag ska överleva dagen. Det där tvivlet följer mig vart jag än går. Även om ångesten blivit frånvarande så når minnet av den med mig vart jag än går, hur jag än försöker hålla det ifrån mig. Samma desperation om att bli frisk och trygg drabbar mig. De går parallellt de där två. Tvivlet och friheten. Än är jag sjuk, än är jag otrygg. Än får jag ångest lite titt som tätt. Jag suckar. Mitt liv är sådant och det där kommer nog alltid bara så. När man en gång blivit sjuk i hjärnan blir man aldrig mer helt frisk.

Jag dricker mer kaffe och tröttnar på att tänka ett tag.

 

4 tankar på “Trötta tankar en trött morgon.”

  1. "När man en gång blivit sjuk i hjärnan blir man aldrig mer helt frisk."

    Jag hoppas att du har fel (och hoppas att det inte räknas som förolämpning) :(

    • Fast jag tror att även om man blir frisk från att ha varit knäpp så får man gå resten av livet med ett gnagande tvivel på att det ska hålla hela vägen. Precis som vem som helst som blir frisk från en svår sjukdom, cancer tex, går med en rädsla i sig för att bli sjuk igen. Tror jag :-)

  2. Sluta röka är verkligen inte lätt!

    Jag ska dra ner på det för att kunna sluta.

    att röka gör mig rädd. rädd för den knölen som finns på dig.

    Den ska inte få sära på oss. En liten knöl ska inte få förstöra för oss.

    Den ska inte få ta kärleken ifrån mig – från oss.

    Livet har nyss börjat. Det har varat i 32 år, men ändå har det precis börjat.

    Livet ler och så ska det få fortsätta

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: