Under min själs lock brinner en vulkan. Snart är jag tillbaka till sjukpenning.

Det känns som att den långa mardrömmen snart är över.

När jag loggar in på Försäkringskassans “mina sidor” finner jag att de mottagit sjukintyget som är själva nyckeln till hela beviljandet av min sjukpenning och snart, väldigt snart, kan pengarna betalas ut. Ersättningen sedan första mars och framåt kan finnas på mitt konto vilken stund, dag, som helst. Soc ska få tillbaka de ören de betalat ut åt oss och sedan kan vi börja betala alla skulder vi samlat på oss, från både privatpersoner och företag som elverket och tele2 bland annat. Vi kan betala hem och hund försäkringarna, hyran, mobilerna och internet.

Än kan jag inte slappna av, än kan vi inte sätta oss ner och pusta ut. Men snart. Väldigt snart. Det märkliga är att för varje minut som jag slappnar av mår jag allt sämre. Det är väl lättnaden i sig som skapar den där brusande känslan i mig. Tänk att lättnad kan skapa illabefinnande. Men vi har väl vant oss vid att hela tiden leva under total bergstung ovisshet och ångest. Hela historien, sedan första december i förra året, har varit totalt omänsklig. Pressen och stressen har funnits där hela tiden.

Vi har undrat om vi an bo kvar i vårt hem. Om vi skulle kunna betala elräkningen och mat. Jag lovar dig, att bli utförsäkrad är att kastas till vargarna. Tro aldrig något annat. Under hela tiden, 5 och en halv månad, så har varje minut varit obestämbar.

Jag har inte ens kunnat skriva av mig all ångest, för det har suttit en spärr i mig som jag inte kunnat släppa på. Så allt har bunkrats upp i mig. Jag har samlat på mig fler och fler tysta tårar och för varje andetag har järngreppet om min skalle dragits åt lite hårdare. Orden har fastnat i mig, för om jag lyft upp dem och släppt ut dem i form av bokstäver så skulle de överfalla mig. Varje sekund har spärrat in fler känslor inuti mig. Låst och kastat nyckeln.

Jag vågar knappt ens tänka orden som bor i mig.
Jag vågar knappt ens tänka orden som bor i mig.

Kanske kommer jag kunna berätta och beskriva hur det varit om några dagar eller någon vecka. Men än vågar jag inte ens glutta in under locket som ligger på min själ.

Jag är rädd för vad som kan ligga därunder. 

Träffar: 0

3 tankar på “Under min själs lock brinner en vulkan. Snart är jag tillbaka till sjukpenning.”

Kommentarer är stängda.