Ursäkta mig under tiden jag kysser himlen.

Inget skriver sig av sig självt.

Inga golv blir rena bara för att man tänker att de borde städas, fåglar flyger inte utan vingar. Ingen bok kan pressas fram om man inte slår ner tangent för tangent, låter bokstäver förvandlar till ord och meningar, sådant som ligger i själen och man inte alltid fått kontakt med. Jag väntar fortfarande på att gå in på vårt lilla kontor och finna ett färdigt manus liggandes i datorn. Men jag väntar förgäves.

Jag har många ansikten.
Jag har många ansikten.

10528613_10152513332870890_77867481551_o

Disciplin. Jag saknar det, det är som att det inte finns ens en gnutta i mig. Jag ger upp så fort något blir det allra minsta jobbigt. Påbörjar projekt överallt men slutför inget.

Jag är en tänkare, en grubblare. Min hustru är en görare. Det är hon som får hjulen att rulla här hemma. Själv sitter jag helst och gluttar i datorn, läser tidningen eller tittar på film. Går på promenader med hunden. Gör inget för att något skall hända.

Så jäklas mjukt. Allt jag får för mig blir sladdrigt. Utan innehåll. Bara blaj. I datorn hittar jag inget manus och i mig finner jag allt för många ord för att ens orka försöka skriva ett.

Nä, det är dags att resa sig. Vi har golvet fyllt med böcker som ligger och väntar på att ställas in i den nymålade bokhyllan. Det borde jag klara av kan jag tycka. 

bok

 

Hits: 0