Vad fan håller han på med dåren?

Jag förstår att en del undrar vad fan jag håller på med. Varför umgås jag så mycket med min före detta fru? När jag fortfarande älskar henne men hennes hjärta är på något annat håll. Svaret är att jag vet fan inte själv. Jag har aldrig gjort såhär förut. Är slaget förlorat har jag alltid ansett att man ska dra sig tillbaka i värdighet. Framförallt är det ju rena självplågeriet i vissa partier.


Ibland är det vedervärdigt, det ska jag inte sticka under stol med. När messen ramlar in på hennes telefon och hon ler sådär glatt som hon förr log när det var jag som messade så är det inte roligt, då är det som om magin i livet tar semester en stund. Då vill jag bara resa mig upp, gå utan att titta tillbaka och leta efter ett annat liv. I sådana ögonblick så inser jag att detta är galenskap. Samtidigt är jag glad över att hon inte ljuger för mig om det.


En annan sak som jag inser är att detta inte kommer att vara i evighet. När hon eller jag eller båda får andra kärlekar, andra att älska, kan vi inte umgås på detta sättet. Ingen pojkvän i världen står ut med att hans kvinna umgås med sitt x dag ut och dag in. Vår samvaro kommer begränsas till enstaka tillfällen då vi båda får gå som på nattgammal is för att inte såra våra respektive. Kanske träffar jag en kvinna som absolut inte vill att jag umgås med före detta frun och givetvis kommer jag då välja min nya kärlek framför henne. Dummare än så är jag inte än att jag förstår det.


Men jag tänker så här go vänner: Jag älskar henne, kommer nog alltid att göra det på ett eller annat sätt. Men jag vet också att hon inte älskar mig. Jag är även medveten om att jag i mångt och mycket har mig själv att skylla för att hennes kärlek dog ut. Jag är inte enkel att leva med. Inte enkel alls. Det kan mina tidigare kvinnor vittna om.


Så jag ser denna tiden vi har nu som ett avslut på vårt äktenskap som jag i min enfald trodde skulle vara livet ut. Snart är denna tiden över, vi finner ro var och en på sin kant och minnet av vår familj bleknar, gulnar i kanterna och driver sakta in i glömskans dimma, blir bara ett bröllopsalbum inslängt någonstans.


För jag inser att jag nu lever lite i en dröm. Men kanske kan vår framtid se ut som den jag har med mina stora barns moder, där vi stöttar varandra, diskuterar kärlekslivet och där hon bannar mig för att jag är så förbannat dum nu igen. Jag hoppas att det hela kommer landa så. Men jag vet inte.


Det är jobbigt vissa stunder, jättejobbigt. När jag sitter och längtar efter henne så hjärtat nästan sprängs och jag vet att hon inte alls ens tänker på mig utan tänker och längtar efter någon annan. Då gör det så ont, så ont, så ont. Men så träffas vi och det känns som om hela jag laddas upp, får nya krafter, jag blir gladare, lugnare, känner mig mer livsduglig. Ska jag kasta bort det den lilla stund vi har kvar innan livet dragit isär oss? Jag vet inte. Troligen är det dårskap och idioti. Troligen borde jag göra just det där, resa mig upp, gå ut genom dörren, radera hennes nummer från mobilen och gå vidare. Men just nu sitter jag här och kan inget annat.

Hits: 0

1 tanke på “Vad fan håller han på med dåren?”

  1. hej
    jaha fast jag har hört att det var lite åt samma håll med din förra tjej. kanske borde lära dig att det inte alltid fungerar med nära vänskap. önskar er ändå lycka till oh hoppas för er bådas skull att det blir bra i slutändan.. mvh sjöbobon

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.