Vänster skyttegrav.

Jag blir liksom låg av dagen. Den är trist och grå och eländig, bölder i käften och trötthet i huvudet och fanskap i bröstet. Den har varit lång och än mer lång igen. En kletig och inställsam dag. En sådan som man kommer glömma men som sätter spår. Som de där små ärren man har lite här och där och som man undrar över hur de kom dit. 

Ciggen ryker och pestar ner min lägenhet. Jag har dammsugit i ren desperation. Som att städandet skulle ta mig härifrån. Men jag trivs ju här. Jag älskar att vara här. Jag är i mitt äkta hem nu. Ändå vill jag bort.

Jag är en man som har tre gitarrer, en balalajka och en mandolin i lägenheten. Men de är tysta, stumma. Ingen smeker dem, inga toner håller dem vid liv. Jag är en kass ägare.

Så medan ljudet av en Elfsborgs-match på webbradion rullar så planerar jag sänggåendet. Tid och sätt. Vart jag ska sätta ner vardera fot. Hur jag ska puffa upp kudden. Hur jag ska somna.

Jag är redan där.

 

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.